Nja, ingen mening att ge sig på att försöka sammanfatta ett helt år. Det känns som en övermäktig uppgift men något vill jag skriva. Tänkte istället skriva om ett antal nyckelord som symboliserar året: nyfikenhet, utveckling, glädje, längtan, kärlek, tillväxt, vänskap, huvudvärk, trötthet, tårar och beslutsångest.
Nyfikenhet – att se och dela Viktors nyfikenhet för allt, stort som smått. Att få följa med honom på hans upptäcksfärder är fantastiskt. Nyfikenheten över att få träffa den lilla individen som spenderat den större delen av året i magen.
Utveckling – att få följa Viktors utveckling är så härligt. Det här är året då han lärt sig gå, springa, prata, göra rörelser till diverse sånger (Blinka lilla stjärna, Imse vimse spindel med flera), hur man pusslar, leker med klossar och mycket mycket mer. Det går så himla fort nu och det känns som om det är skillnad från dag till dag.
Glädje – över att få dela hela året med min fina familj. Över att ha så fina vänner som kan få vilken skitdag som helst att bli till en toppendag.
Längtan – att längta efter att få träffa den lilla personen i magen. Längtan efter barnen när man inte är hemma, längtan efter egentid ibland och längtan efter att kunna gå på toa ostört:-).
Kärlek – den villkorslösa kärleken till barnen och den kärlek de ger tillbaka. Ett leende från Albin eller en puss från Viktor kan få vilket hjärta som helst att smälta.
Tillväxt – vår lilla släkt har vuxit med två småkillar. Lilla Henry som föddes i september och vår lilla Albin som kom i november.
Vänskap – vad skulle man göra utan sina underbara vänner? Det har varit ett år då vi fått till träffar med vänner som bor långt bort men ändå så nära i hjärtat. Det är underbart. Året har även bjudit på nya vänner som förhoppningsvis kommer finnas i vårt liv lääänge.
Huvudvärk – den huvudvärken jag hade under graviditeten var riktigt jobbig, inga tunga värktabletter fick tas och att vissa dagar maxdosera Alvedon men fortfarande ha kvar huvudvärken kändes inget vidare.
Trötthet – att vara gravid i vecka >30, sova dåligt på nätterna, börja jobba senast 7 för att kunna hämta ett trött och hungrigt barn på förskolan senast 16 för att snabbt fixa ihop käk är utmattande för alla.
Tårar – Ovanstående resulterade i många tårar, först grät Viktor, sen jag, sen Viktor. Tillslut kom Anders hem till en trött och söndergråten familj.
Beslutsångest – processen fram till flyttbeslutet har varit lång och ångesten kommer fortfarande med jämna mellanrum för oss båda. Men beslutet är i varje fall taget. För att citera en gammal kollega, det går ju alltid att ”ombestämma” sig.
Ska bli spännande att se vad som händer under 2014!