7 år!

Det ni. Just idag firar vi 7 år. Det är ett tag sen vi träffades på DV i Jönköping, efter en del flirtande och blyga samtal runt fikabordet blev det till slut som det blev. Känslorna fick en kick på en AW. En av de få jag har varit på där jag knappt pratade med någon annan på hela kvällen. Nåväl, här och nu kommer inte hela storyn. 7 år. En del upp, en del ner, precis som livet är. Oftast är vi dock tillsammans på toppen. Jag älskar det du ger mig, alla skratt, upptåg, äventyr vi gör. Jag älskar dig Anders! Puss

Argentière sommaren 2009

Njuter fortfarande & längtar till nästa aktivitet

Det kostar helt klart att ligga på topp. Många tycker redan att jag är galen med alla lopp, om de visste hur mycket man betalar för att delta skulle de nog tycka att jag är ännu galnare. Jag å andra sidan tycker att det är helt fantastiskt hur bra organiserat allt är. Efter marathon fick man bla. medalj, en superfin träningströja (den ska jag springa med de dagar jag inte känner för det och det känns tungt i löpspåret!). Sen får man alltid en påse med godsaker, kexchoklad, cola, energidryck, banan, nötter mycket snabb och välbehövlig energi helt enkelt. Det bästa var dock lättölen som serverades till korven. Jag hade mycket svårt att få i mig något men efter att ha kämpat ett tag fick jag i mig korven (dock inte brödet) och kanelbullen. Återkommer med en beskrivning av hur jag upplevde loppet:-)

Stanna upp!

Det är verkligen dags för mig att stanna upp en stund. Ta ett par djupa andetag. Dags att sluta att springa, jag kommer säkert fram. Det viktiga är att den dagen jag gör det ska det vara jag, inte något nervvrak som bara faller ihop, någon som behöver sättas ihop igen.

Jag är glad att jag har så underbara och ärliga vänner (ibland brutalt ärliga), utan dem vet jag faktiskt inte vad jag skulle göra. De säger saker som jag egentligen inte vill höra, ord som jag inte kan ta in, men jag lovar er, de uppskattas och de lägger sig på plats. Det kan ta ett tag innan innebörden av dem har sjunkit in, men de gör det.

Det finns bara en av mig och hon är värd att vårda!

Orden

Kanske lite ego att lägga upp dessa ord på min blogg, men de värmer och det är faktiskt sånt som är så lätt att glömma bort när allt springer på i 120…

Cissi!! Vet inte om följande jagar bort trumslagaren; men jag är stolt över dej! Lotta berättade för mig vilken fantastisk insats du gjorde för infoträffen i fredags och jag hade ju så klart inte förväntat mej mindre av dej. Du är ju bara bäst!! Sååå glad över att vi ses nästa vecka!

Ett mål avklarat


Som ni vet gillar jag att träna och nu i år har jag kommit igång ordentligt. För mig finns det flera skäl att träna men den kanske viktigaste moroten är att jag mår så himla mycket bättre. Det finns inget som kan bota en tråkig dag och skingra tankarna så bra som ett motionspass. Att motionen sedan bidrar till andra positiva effekter skadar ju inte.

Ett träningsmål som jag satte upp för i år var att spring Stockholm halvmarathon. Vilket jag gjorde igår. Min ambition var att klara den på under två timmar. Trots lätt hosta fixade jag det. Det mina vänner är något som jag kommer att leva länge på. Ett trevligt bevis på att träningen ger resultat!

En dal följt av en topp

Idag har jag gjort något jobbigt, något som jag dragit mig för ett tag, något som jag har oroat mig för och haft ångest för. Så idag gjorde jag det. Det var jobbigt men samtidigt gick det över förväntan. Efteråt kände jag mig mest varm och glad inombords (även om klumpen i magen och ledsamheten fanns kvar). Det var ju dessutom väldigt onödigt att gå och oroa sig innan då allt gick bra och allt nu känns mycket bättre. Men vissa hinder är helt enkelt lite svårare att ta sig över även om det bara rör sig om ens egna hjärnspöken.