Man blir förvånad ibland över vad barnen säger. Både Cissi och jag skrattade.
Kategori: Viktor
Episoder hos en småbarnsfamilj
Du vet att du äter hos en barnfamilj när;
- Albin har kommit på att det är väldigt roligt att stå upp i barnstolen vilket han gör i stort sett varje gång vi äter. Vi tycker inte riktigt att det beteendet är ok och har väl tillrättavisat en gång eller två. Igår vid frukosten är det Viktor som tillrättavisar och säger helt plötsligt; ”Sitt ner, unge man”. Anders och jag skrattade och skrattade och skrattade.
- När du vid middagen märker att det börjar skvala i stolen bredvid. Du tittar dit och inser att någon inte hunnit gå på pottan. Du frågar ”kan du sluta kissa så springer vi till pottan?” och får ett tydligt besked; ”Nej”. Bara att sitta kvar, skratta lite och vänta. Sen blir det dusch och torka rent, därefter kan vi fortsätta äta. Jo, den lilla satt ju kvar och åt ensam i godan ro.
Det är ibland förvånande att vi hinner äta alls, det händer alltid något. Å andra sidan är det vår heliga stund. Vi äter alltid ihop hela familjen och pratar om ditt och datt. Roligast är när Albin och Viktor sätter igång och snackar med varandra.
Äntligen
Baddaren
Snölykta
Snögubbe
Tapperhetsmedalj
Den går idag till vår älskade Viktor. Vi skulle idag fira jul med Joel och Liam hos mina föräldrar. När det nästan var dags för julklappsutdelning trillade han i källartrappan och slog upp ett stort jack i hakan. Så det blev till att sno en handduk (givetvis vit) och försöka stoppa blodflödet och sedan åka upp till akuten. Som tur var kunde vi låna brorsans bil och han har ju barnstol som passar, vi hade ju gått till mamma och pappa. Lämnade Albin endast iförd blöja och åkte. Väl på akuten gick det snabbt och smidigt. Vi träffade en sjuksköterska ganska omgående, hon tvättade rent och satte ett stort provisoriskt bandage, hon var tveksam till om det skulle räcka att bara limma. Så vi fick ett rum för att träffa kirurgen. Tack och lov bedömde han att det bara behövde limmas. Puh, slipper sprutor och nål och tråd. Därefter kom två sköterskor och limmade ihop honom och så fick han det urtjusiga plåstret. Så duktig och han lät alla titta ordentligt (men munnen och tänderna fick bara jag se, men inga skador där). Han var lite skeptisk först och ville inte visa hakan så att de kunde limma, men med lite lirkande och lockande med lampa gick det utmärkt. Inte ett pip under all denna tid på akuten.
Givetvis grät han hemma över att det gjorde ont och sen var han chockad. I bilen var han även bekymrad över allt blod. Och att pappa skulle akta blodet så han inte blev kladdig. Lille gubben, alltid omtänksam.
God jul!
Så är det alltså julafton alldeles strax. Pojkarna sover sött och har ingen aning om vad det är för dag imorgon. Julstöket är klart så nu är vi redo. Vi köpte vår gran i söndags. Bjuder på en bild av en nöjd kille som spanar in den. Tomtenissarna bar in granen och satte ljus i den så på måndagsmorgonen stod den bara där. Albin blev väldigt glad helt obeskrivligt. God jul till er alla!
Underbar Luciahelg
Det började som tidigare nämnts med födelsedagsfirande hos gubben i fredags. I lördags blev det stora bakdagen för Anders och barnen. Jag smågrejade mest. Men vi har fått det juligare och juligare. Trevligt. Vi bjöd igen till födelsedagsbarnet, alltså gubben och även gumman som fick komma över och provsmaka julbaket. Idag hade jag, Viktor och mormor den stora pysseldagen, får lägga upp bild på våra fina pingviner vid tillfälle. Föga förvånande tröttnade mormor efter 3 minuter och Viktor efter 5 minuter (ok, jag kanske överdriver lite) men turordningen stämmer dock! Mormor satt dock pliktskyldigt kvar och var sällskap. Ikväll blev det middag hos oss, grymt att bo så nära. Vi kokade potatisen. Stek, sås och grönsaker levererades till dörren. Hoppas på repris på julafton, kanske inte stek då, men vi står för potatisen och resten levereras till dörren. Jag menar vi får ju ändå ta hand om disken. Jag tycker det blir en win-win!
För övrigt måste jag bara berätta att Albin numera går lite stapplande steg. Inte alltid så många men går det gör han. Han är så sjukt nöjd och tycker oftast det är roligt när Viktor hjälper honom. Roligaste hittills var när han gick hos gubben i fredags och samtidigt klappade händerna. Glädjen var total och det gick finfint, fram till dess att det blev för mycket att hålla reda på och han kraschade med huvudet före. Underbara gullune!






