Tapperhetsmedalj

Den går idag till vår älskade Viktor. Vi skulle idag fira jul med Joel och Liam hos mina föräldrar. När det nästan var dags för julklappsutdelning trillade han i källartrappan och slog upp ett stort jack i hakan. Så det blev till att sno en handduk (givetvis vit) och försöka stoppa blodflödet och sedan åka upp till akuten. Som tur var kunde vi låna brorsans bil och han har ju barnstol som passar, vi hade ju gått till mamma och pappa. Lämnade Albin endast iförd blöja och åkte. Väl på akuten gick det snabbt och smidigt. Vi träffade en sjuksköterska ganska omgående, hon tvättade rent och satte ett stort provisoriskt bandage, hon var tveksam till om det skulle räcka att bara limma. Så vi fick ett rum för att träffa kirurgen. Tack och lov bedömde han att det bara behövde limmas. Puh, slipper sprutor och nål och tråd. Därefter kom två sköterskor och limmade ihop honom och så fick han det urtjusiga plåstret.  Så duktig och han lät alla titta ordentligt (men munnen och tänderna fick bara jag se, men inga skador där). Han var lite skeptisk först och ville inte visa hakan så att de kunde limma, men med lite lirkande och lockande med lampa gick det utmärkt. Inte ett pip under all denna tid på akuten. Givetvis grät han hemma över att det gjorde ont och sen var han chockad. I bilen var han även bekymrad över allt blod. Och att pappa skulle akta blodet så han inte blev kladdig. Lille gubben, alltid omtänksam.