Kategori: Anders

Så var det då dags att lämna stadens puls för att ge sig ut på landsbygden. För ändamålet har vi bokat en mindre SUV som skulle hämtas ut på förmiddagen. Vi har ju naturligtvis noterat att de kör på vänster sida av vägen. Eller ja, de kör ju egentligen på båda sidor men när man kör framåt håller man till vänster om mötande bilar. Av denna anledning är ratten placerad på högersida. Växelspaken är placerad i mitten, vilket får till följd att man lämpligen växlar med vänster hand. Det är upplagt för både förvirring, ovana och osäkerhet med andra ord! För säkerhets skull skyltas det nu och då om att det är på vänster sida man lämpligen kör.

Till Albin har vi med hans vanliga babyskydd så han känner sig hemma. Till Viktor har vi hyrt en barnstol som vänts framlänges vilket verkar vara en spännande nyhet för honom.

Utan några större missöden mer än sedvanlig felkörning utomlands så tog vi oss lugnt och säkert ut ur staden med sikte mot Newgrange. Newgrange är en kulle omgiven av två stegringar. Det låter kanske inte så spännande men det kan jag lova att det var. Efter besöket blir man ödmjuk inför vad den förhistoriska människan kunde åstadkomma, den nutida människan står handfallen vid elavbrott eller efter lite snöfall.
[1]
Skapelsen är från 3200 år före Kristus, vilket gör den 600 år äldre än pyramiderna. Detta är innan hjulet var uppfunnet i Irland. Stenarna i grunden väger mellan 1 och 10 ton. Minns jag rätt så var de även transporterade 22 km. Andra stenar var hämtade över 5 mil från byggplatsen. Det finns en 20 meter lång gång in som vid återupptäckten var helt intakt och inte har behövt restaureras. Taket i kammaren där inne som rymmer ca 24 personer är helt vattentätt. Ingenjörerna som skapade Newgrange såg också till att vintersolståndet lyser in i hela gången till kammaren längst in (30 meter) under ca 15 minuter. Det är enda gången under året som solljus tittar in, om det inte är mulet.

På kvällen var vi tillbaka i Dublin och passade på att tjuvlåna hotellets tvättmaskin. Rena barnkläder kan man inte ha för mycket av. Morfar har beställt sprattelvatten och vi besökte därför Dublins bästa licensbutik. Jag hade läst om en whisky som fått väldigt bra betyg och som inte finns i Sverige. Jag är Smålänning och konstaterade att denna whisky inte passade min budget. Morfar hade inte gett någon budget och får därför dränka sorgerna över den dyra flaskan medelst dess innehåll. Smålänningen är empatisk och kan naturligtvis stötta i sorgearbetet.

Dag fyra hämtades farmor upp i Dublin. Farfar fick ta flygbussen för att ansluta med Erik och Kate samt barnens kusiner Jakob och Niklas som anländer från USA. På väg ut ur stan gjorde jag ett kort men tappert försök att konvertera landet till högertrafik. Jag insåg snabbt med fruns hjälp att det kanske inte var så klokt och rättade därför in mig i ledet. Jag fick lite diskret korsa en refug. Dagens resmål var Belfast!

Väl i Belfast hade Cissi fått tips om något som heter Black taxi Tours. Det är svarta Londontaxibilar som importerats till Belfast och lokala taxichaufförer som guidar. Våran svarttaxi var vit till färgen, jag fick inget kvitto så den kanske var svart ändå? Våran guide syns på bilden nedan, han sa redan i början att han är taxichaufför och inte guide. Trots detta gjorde han ett mycket bättre jobb än många guider och färgade historien med berättelser från hans egna upplevelser.

Taxituren tog oss genom historien och platser relaterade till konflikten i Nordirland. Han lyckades förklara historisk bra även om det bitvis var svårt att hängs med i dialekt och med barn som inte ville sitta still.

Vi fick se både protestantiska och katolska delar av västra Belfast. Än idag är stora områden inringade av höga sängen för att motverka att konflikten blossar upp igen. Det är till och med grindar som man fortfarande stänger nattetid eller över helger. Jag hade verkligen ingen aning om att det fortfarande var så.

Vi fick också veta att en del av det fredsfördrag som förhandlats fram (Bill Clinton medverkade visst) innebär att man måste anställa 50% katoliker och 50% protestanter och därmed vid jobbansökningar ange sin religion Poliskåren har därför numera 30% katoliker. Han berättade att han tror att folk ytterst röstar för den egna plånboken och att integrationen gör att man förstår varandra och inte ser varandra som fiender. Integrationen och att fortsätta den i förlängningen innebär att det är bäst för den egna plånboken att fred består. Jag tror han har väldigt rätt!

På kvällen hittade vi en restaurang som serverade helt fantastiskt god fish and chips. En pint Guinness till det. Jag gillar normalt inte bilder på mat men denna var så god att jag gör ett undantag.

Det är mycket som händer för våra små barn och man märker att de blir trötta. Mat och sovtider blir förändrade och inga rutiner gäller. Det måste vara jobbigt för dem men de är så duktiga och kämpar tappert på. Bitvis är det påfrestande att resa med barn men resan öppnar också för nya samtal och upplevelser med dem som är helt underbara. Det är sådan upptäckarglädje som nu får chans att blomma ut i en hel blomsteräng. På nätterna sovs det som aldrig förr. Trötta barn sover bra!

1. Bild från Wikipedia då mina är i kameran och inte i telefonen.