Kategori: Anders

Att tro på barns förmåga

Förskolan har som tema att tro på varje barns förmåga. Det innebär att barnen ska få göra så mycket själva som de kan, och prova det de ännu inte kan. Det är ju så vi alla lär oss. Barnen är duktiga och kan mycket själva men det blev ändå en tankeställare. Varför får de inte ta mat själva, bre smör på sina smörgåsar eller allt vad det är? Det handlar nog mycket om slentrian att vi inte ser hur barnen utvecklas och det de inte kunde förut kan de nu plötsligt. Det är också otroligt lätt att falla tillbaka och göra sakerna åt barnen. Naturligtvis tar det i början längre tid eller blir kladdigt, något man kan undvika genom att ”hjälpa” barnen. Tror man på barnen och låter dem försöka så kommer man ju faktiskt över tid att istället spara tid när de blir självständiga och man inte längre måste hjälpa dem.  

   

Lite glad och stolt

Idag är jag på tjänsteresa till Arlanda och i Södertälje hade polisen en information på tåget riktad till syrianska flyktingar. Flyktingarna hälsades välkomna till Sverige och information gavs både på svenska och arabiska om att polis och Migrationsverket möter upp för de som vill på Stockholms central. Där kan man få mat, vatten och boende eller om man så önskar resa vidare. Väl på stationen så stod en delegation från polis, Migrationsverket, Frälsningsarmén och Stockholms stads ungdomssektion. Jag hade ätit frukost så jag kollade inte matutbudet och valde därför att resa vidare mot Arlanda. Så mycket flyktingar såg jag inte, kanske några med varsin kasse från Coop.

Jag blev både lite glad och stolt för mottagandet. 

Finaste skatten!

Vi hade en fantastisk vistelse på Irland! Det regnar en del på den ön och jag hade läst om att man skulle se många häftiga regnbågar. De lyste dock med sin frånvaro, fram till näst sista dagen. Men vilka häftiga regnbågar vi väl fick se, det vad dessutom två dubbelbågar. Svårt att fota, men en sak är säker och det är att jag har världens finaste skatt som står lämpligt under regnbågen. Mina underbara grabbar, älskar dem så mycket!

Killarna - kärlek

Inskolning dag tre

Inskolning av pappa och barn till förskolan fortsätter. Pappan hade nog misskött sig för han fick ett kvartssamtal med en fröken direkt på morgonen. Inskolningen rullar på och barnen är riktigt duktiga och kämpar på. Viktor är stor och klok nog att förstå vad som håller på att hända och är nog inte helt tillfreds med den nya situationen. Samtidigt tycker han nog att det är lite spännande. I morse knatade han iväg i full fart men blev lite blyg vid grinden och behövde hålla i mitt ben.  

 Jag tror på att behandla barnen som vuxna och berätta för den vad vi ska göra. Igår morse fick vi en dialog enligt följande:

Anders: Kommer ni ihåg att vi ska hälsa på i förskolan idag efter frukost. Vi kommer hem till lunch. 

Viktor: Varför vi ska till förskola?

Anders: Både mamma och pappa ska jobba och då ska du och Albin få vara på förskolan under tiden. Vi börjar därför med att hälsa på några gånger.

Viktor: Du inte jobba, mamma jobba.

Anders: Vad ska jag göra då om jag inte jobbar.

Viktor: Leka med mig och Albin.

Oavsett om barnen nu börjar där eller inte så har Taborsbergs förskola en Blogg där man kan följa verksamheten. Idag blev vi kändisar och fick komma med alla tre. Som synes är barnen nyfikna medans pappan är mer avvaktande. 

Efter en fullspäckad dag kan man bli lite trött. Då är det inte så noga var man sover.  

 

Cykeltur med vagn

Efter lunch igår tog vi en cykeltur för att barnen skulle få vila och sova. Jag passade på att snöra på mig cykelskorna för att underlätta. Jag klarade också av att göra min första SPD-vurpa nere i stan till viss publiks glädje.  För de som inte vad vad en SPD-vurpa är så med cykelskor så sitter man fast i pedalerna. I en korsning klickade jag loss ena foten men råkade få tyngdpunkten åt andra hållet. Man hinner inse vad som är på gång att hända innan man ligger där… När vi kom hem blev det glass i trädgården till allas glädje.   
   

Analog häcksax

20 meter häck återstår att klippa på ena långsidan och den elektriska häcksaxen är hos morfar (den är hans). Jag tog fram den analoga saxen som vi fått av morfar för några år sedan. Det var riktigt roligt, går ganska fort och blir faktiskt riktigt bra. Barnen hjälper till med att kratta ihop kvistarna.