Idag har jag en sån dag där jag tvivlar på om vi gjort rätt. Jag längtar hem till Uppsala, till vårt gamla liv, våra vänner. Jag tillåter mig själv att tänka och känna så, saknar så mycket. Men jag vet att det går över och innerst inne vet jag att vi gjort rätt. Men inte just idag…
Kategori: livet
Märkligt och orättvist
Det har gått fyra år sen jag fick det där samtalet från pappa. Det där telefonsamtalet som är det värsta jag fått och som jag vet är bland det svåraste pappa tvingats ringa. För ärligt, hur gör man? Hur berättar man för sina barn att de har förlorat en bror och ännu värre hur berättar man för en mor att hon mist sin son? Livet är orättvist. På lördag fyller min son 2 år och min yngsta ska döpas. Tänk vad roligt du hade tyckt det skulle va att få dela den dagen med oss. Vi och våra fyra pojkar och Antes också! Herregud, minns när dina var kanske något äldre än mina och du började undra om inte jag också skulle ha. Just där och då som drygt 20 tyckte jag inte du var klok:-). Men nu förstår jag precis varför du frågade. Saknar dig och tycker det är så synd att mina barn inte får träffa dig. Å andra sidan kommer jag prata om dig och det bästa då är att det är min version som ”stämmer”, det var aldrig jag:-).
Wow, wow och wow!
Vilken underbar morgon! Albin vaknade vid strax före 6. Bestämde mig då för en morgonpromenad ändes Mälarens strand. Så en ljuvlig dryg halvtimmes promenad innan frukosten fick det bli. Trevligt med familjetid på morgonen. Vi var först och ensamma i frukostmatsalen, helt plötsligt känns det sent att frukosten öppnar 7:30. Vem hade trott att vi skulle va först ?!:-). Åkte ner till minigolfen och fotade lite innan vi åkte. Så vackert! Sigtuna är en ljuvlig stad!
Kan förutom besök i Sigtuna även rekommendera en natt (eller fler) på Sigtuna stiftelsen. Riktigt fint, väldigt bra rum, bra frukost. Frukosten var lagom, allt man vill ha fanns men i lagom mängd, de fyller på successivt istället. Mycket fräscht. De hade hemgjord blåbärssoppa i shotglas. Mums! Har aldrig fått så god blåbärssoppa tidigare (och då har jag ändå åkt öppet spår).
Slutligen, när ni besöker Sigtuna måste ni äta på Båthuset. Middagen var fantastisk. De som dricker började med ett glas champagne, fint ska det va! Jag ville inte vara sämre så jag tog mousserande vatten, au naturel:-). Förrätten blev råraka med löjrom (ojojoj), huvudrätt blev röding, grönsaker, hollandaise och färsk potatis, de andra tog abborre. Till efterrätt blev jag informerad om att jag bara måste ta vaniljglassen med rabarber. Sagt och gjort. Oj vad rätt det var, längtar så efter mer rabarber. Anders avvek och tog chokladmousse. Han var också sjukt nöjd. Så wow vilken middag. Trots att det var så mycket äter jag gärna samma meny ikväll. Tyvärr erbjuder inte huset på Enebymovägen dessa råvaror.
Utställning
Vill tipsa om en fotoutställning om Kristian Gidlund. Jag måste nog gå och se den. Någon som vill med?
28 januari
Det är min brors födelsedag idag! Hurra hurra! Tyvärr kan jag inte gratulera honom längre. Men jag tänker på honom. Berättade för Viktor att det är din dag. Visste du det? Frågade jag. Mmm svarar han på sitt lilla gullig vis. Jag skulle så gärna vilja att er relation hade kunnat bli mer verklig. Men du finns med oss! Jag längtar till helgen då vi ska få fira dina fina grabbar. De är hur fina som helst och jag har kommit på värsta grymma presenten. Vill tro att jag är en cool faster men tvivlar på att den bilden delas av grabbarna:-).
Världens finaste storebror
Njuter av sol och bad på Rullsand. Bra bad för Viktor och det är typ 22 grader i vattnet.
Tror att Viktor kommer gilla att få en badkompis. Idag har han lekt mycket i strandkanten men sen pekar han ut i vattnet så får vi gå ut och bada allihop:-). Härligt. Mamma har lovat att han ska få både stor badring och båt framöver. Men än så länge får han hålla tillgodo med hink och spade. Pappan vill att vi köper fler spadar, vi har bara en…
Lärorik dag
Dagen har varit mycket intressant. Lite uttröttande för mig men även för lilla bebis. Har en känsla av att bebis kommer att sova gott inatt. Vi har varit på föräldrautbildning idag, inte så mycket lärdom egentligen men en del praktiska tips och genomgång av vad som kommer att hända på förlossningen. Tydligen har Uppsala sedan 1992 ansett att man som nyförlöst ska åka hem inom 6-12 timmar (självklart endast om barn och mamma mår bra). Jag tycker att det känns bra att få komma hem. De har sedan BB på väg som har kontakt med oss och kollar att allt går bra samt ev. gör hembesök.
Det mest intressanta under dagen var att jag deltog som ”proffspatient” för ett gäng läkarstudenter på Akis. Där gjordes ett ultraljud för att om jag förstod det rätt kontrollera venen, blodflöde i navelsträngen och i moderkakan. Detta eftersom denna typ av undersökning görs på de gravida där barnet exempelvis växer dåligt. Vår bebis verkar inte riktigt gilla att hjälpa till vid ultraljud, egentligen skulle navelsträngens välmående endast kunna mätas med en ljudmanick. Professorn som gjorde undersökningen sa att det brukar vara en busenkel undersökning, men inte med vår bebis, så han fick komplettera med bild. Han ville dock inte utsätta bebis för ultraljud i onödan så det var bara en liten hand som skymtade fram när han skulle bjussa studenterna på en extra ven, eftersom han inte ville låta dem prova själva då det inte gick så bra. Summan av den undersökningen var att jag fick veta att bebis mår bra och att jag har en mycket välmående moderkaka (inte alla som vet:-)).
Efter detta fick vi göra en CTG mätning. Det var ganska bra för det är vad som kommer att göras när v kommer in till förlossningen för att bedöma om det är på gång eller om vi ska åka hem igen. Eftersom bebisens hjärtfrekvens mäts får jag en knapp jag ska trycka på när den rör sig eftersom hjärtfrekvensen ökar vid rörelse och då ska det markeras. Det var dock lite lurigt för det var ungefär som vid ett hörselprov. Ni vet den där känslan var det ett pip eller inte, samma sak nu, var det en spark eller inte?
Slutligen fick studenterna öva på att känna på bebisen utanpå magen för att känna hur den låg. Bebis tyckte kanske inte att det var så roligt utan bjöd på en och annan spark. Den ligger fortfarande med huvudet neråt men den är inte fixerad än.
2012
Så är det alltså ett nytt år.
Nyårsafton blev en ”lugn” tillställning, om det någonsin kan räknas som lugn med en 1,5 åring och en 3,5 åring i huset. Blev en god middag och cider. Första gången sen jag var barn som jag gått och lagt mig före tolvslaget var dock vaken när klockan slog och njöt av alla fyrverkerier från sovrumsfönstret. Skönt att komma i säng eftersom det var dags att gå upp vid 8:a, hade lovar Kate att hjälpa henne då Erik inte var helt fit for fight. Haha, ironiskt att det gick en knapp halvflaska vin och alla vuxna var utmattade före tolv:-). Har helt klart fått en ordentlig inblick i småbarnsåren….
Ser fram emot 2012 som kommer att börja på bästa sett genom vårt bröllop nästa helg! Kan helt klart anses som en riktigt bra start på året. Vi har en del pyssel kvar att göra men får nog ändå anse att vi har läget under kontroll.
Hoppas ni alla får ett underbart år!
Tillbakablick
2011 har varit ett bra år. Speciellt om man kommer ihåg hur 2010 var, flera händelser som aldrig kommer att glömmas. Men men, hur man än ser på saken så går ju livet vidare. Tiden stannar inte hur gärna man än vill.
Så 2011 började med ett frieri i januari månad. Helt klart blev jag överraskad och nu blir det alltså bröllop 2012, men nog om det. 2011 var året som jag genomförde En svensk klassiker och Stockholm Marathon. Måste dunka mig själv i ryggen och erkänna att årets idrottsprestationer är det jag är mest stolt över.
Men självklart har inte livet varit toppen hela tiden. Det har varit sjukdomar som kastat skugga över oss, jobbiga händelser som har påverkat framförallt mig negativt. Men i en tillbakablick tycker jag att det är naturligt att istället fånga upp det positiva som jag vill bära med mig istället för allt det där som man önskar aldrig hade hänt. Jag väljer att fokusera på vad jag har lärt mig under året och jag har definitivt lärt mig en hel del om mig själv som jag bär med mig. Det är väl lite det som är meningen, man ställs inför svårigheter som man måste igenom, när man kommit ut på andra sidan kanske man är lite naggad i kanten men på det stora hela har man blivit stärkt.
2011 var året då vi båda bytte jobb, vi flyttade in i vårt nya hus, åkte på en vinresa till Moseldalen, besökte Trondheim (extra roligt eftersom min mormor är född där). I övrigt har 2011 bjudit på nya och fördjupade relationer med helt fantastiska personer. Jag har säkert glömt massor, men helt klart har 2011 gett mig en massa erfarenheter och insikter som jag kommer bära med mig in i framtiden.
Så 2011 adjö!
Klockrent:-)
Jag tycker att Mia Skäringer är för underbar. Hon har förmågan att beskriva de vanliga tankarna och känslorna på ett roligt, allvarligt och underbart träffande vis. Vad sägs om hennes beskrivning av livspussel?
”(Livspussel = Modernt uttryck skapat av stressade nutidsmänniskor. Betydelse: tusen dåligt sågade bitar som ska bli en stor grå elefant. Och jag får inte ens ihop till elefantjävelns röv!)”
Ska se till att börja läsa hennes bok, ”Avig Maria”. Är den hälften så bra som ”Dyngkåt och hur helig som helst” kommer jag få underbar läsning.