Strax efter nio hörde jag hur någon gick i ytterdörren. När jag undersökte saken visade det sig vara Viktor som tagit på sig stövlar, jacka och mössa och gått ut. Dags för äventyrarna att upptäcka världen med andra ord. Det hade regnat i natt så det var regnkläder och stövlar som gällde. Barnen upptäckte rätt så snart vad som händer när det blir stopp i en dagvattenbrunn. Total lycka!
Först att blöta ner sig var så klart pappan. Efter ett tag kändes foten mindre blöt och mer jämnfuktig. Jag funderade på om det beror på att fötterna tryckt ut vatten genom hålen i de läckande skorna eller om vattnet hade fördelats till en mer jämn fuktighet istället för punktvis blöta. Jag lever fortfarande i ovisshet.
Veckans insatsplan angav att det idag var utflykt som gällde. Vi stuvade in oss i cykelvagnen och omgrupperade till stadsbiblioteket under några timmar. Det har lästs mycket böcker och lagts pussel flera gånger. Hela besöket var väldigt lyckat. På slutet var det sex böcker vi inte hunnit läsa så dem har vi lånat hem.
Det var dags för mellanmål och jag tänkte förflytta oss till en lekplats i Vasaparken. När vi ånyo lastade in oss i cykelvagnen passerade en brandbil, som visade sig stanna några hundra meter bort. Viktor hade om möjligt mer bråttom än räddningstjänsten att ta sig dit. ”Det är bråttom pappa!” Vi tog möjlighet att studera arbetsfördelningen när en påkörd tonåring blev omhändertagen och polis, ambulans och räddningstjänst. Han hade cykelhjälm och farten var nog låg så allt verkade ha gått bra.
Väl framme i Vasaparken och dags för mellanmål, trodde pappan. Med en för dagen ny lekplats finns inte tiden att i lugn och ro äta först.
Väl hemma var det två sovande äventyrare i cykelvagnen och senare på kvällen bjöds det på ärtsoppa och pannkakor. Ärtsoppan gjorde ingen vidare succé men pannkakorna desto större. Det förekommer viss ryktesspridning om att pappan somnade i fåtöljen innan barnen, detta är dock inget jag sett.
