Tidigare idag besökte vi lekplatsen med labyrinten. Busbarnen gungade tillsammans både i hängmattan och på gungbrädan. En kort stund stod även Albin upp, tyvärr han jag inte föreviga det.
Nu på kvällen har brandkåren fullt upp. Det är många samtal till 112 men som tur är finns det mer en person som svarar på larmen.
Efter att man ringt 122 åker hela brandkåren ut för att rädda och laga.
Precis innan middagen började det skumma och var dags att tända ljusen i pumpan.
Lite senare när det var lite mörkare inspekterade vi noga.
Mamma är iväg på tjejhelg och lämnat de tre busbarnen hemma. Dagen startade med frukost hemma hos mormor och morfar där Viktor bestämt skulle sova i natt. Väl hemkomna tog vi en tur med cyklar och sparkbil. Vi hittade en rolig nerförsbacke som vi var tvungna att åka tre gånger. Albin höll på att kikna av skratt.
Väl hemma återställde vi gropen vid biluppfarten där en buske togs upp förra helgen med Joels helg. Det var länge sedan vi gungade så det gjorde vi också en ordentlig stund. Albin och Viktor gungade högt på dubbelgungan så Albin åter igen kiknade av skratt.
Lunchen bestod av radhusbiff (blodpudding) och därefter började vi pyssla. I somras sådde Albin pumpafrön som vuxit till sig ordentligt till några rejäla pumpor. Ikväll får vi prova pumpan med ljus.
I helgen var jag och killarna ensamma då pappan åkte till stugan. Passande nog var det legohelg på arbetets museum, så jag och barnen samt Joel hängde där och byggde lego. Vi fick sällskap av morfar dit, men han lämnade ganska snabbt. Det var sjukt mycket folk men vi satt nog och byggde i typ två timmar. Det var även en utställning men det orkade vi inte gå på eftersom det var så mycket folk. Men barnen hade riktigt roligt och ni kan kanske gissa vad Viktor önskar sig av tomten?
För ett par helger sedan gjorde vi en liten tripp till Uppsala. Det var så lyckat. Först fick vi möjlighet att äta lunch och lyxfika med underbara Signe och hennes föräldrar. Helt underbart. Tiden går dock alldeles för fort och saknaden gör sig påmind när det är dags att åka vidare. Först hann vi dock till barnens stora glädje titta på flera brandstationer som hade en stor övning i en nedlagd skola. De övade rökdykning. Riktigt skoj att titta på och en av brandmännen kom fram och pratade och informerade om vad de gjorde. Viktor fick berätta att om det brinner så ska man ringa 112!
Efter detta så bar det av mot Svante. På vägen dit så var vi tvungna att åka via Lövstalöt. Det har hänt massor, det är hus på varenda liten plätt ut till den stora vägen. Området var sig likt men som sagt mer bebyggt och större häckar. Vi såg att Emmelie och Magnus bil var hemma och bestämde oss för att ringa på. Det slutade med en kaffe tillsammans med Emmelie och Astrid. Så roligt, barnen var lite blyga först och inte helt givet att de minns varandra men de lekte ihop Viktor, Albin och Astrid. Så himla roligt. Träffade även Svea och hon är stora tjejen nu, har börjat 1:an. Vi saknar inte huset, området men vi saknar definitivt Emmelie med familj.
Sen bar det vidare till Svante och Vilmer. De har ju träffats lite mer så det tog inte lång stund innan alla började leka. Det finns väldigt mycket leksaker där som lektes massor med. Vi hade en riktigt trevlig kväll och dag där med skattjakt ute på lördagen, följt av inspektion av kojor och korvgrillning. Så himla roligt att våra killar gillar att leka med varandra. Vi kommer absolut fortsätta att hålla kontakten. Tyvärr tog jag av någon anledning egentligen inga bilder. Bjuder på en när vi slog in presenterna som vi hade med oss till Svante och Vilmer. Viktor hjälper till på sitt sätt och gulligare paket få man leta efter!
Idag utforskade vi grottan Torekulla kyrka utanför Finspång tillsammans med kompisar från trakten. Efter grottvandring så blev det pannkakslunch i solen. Mycket trevligt!
Det är inte konstigt att morfar är idol med alla spännande saker man får pröva.
Spännande värre med stegbil och demonstration. Fikat var gratis med valfri donation som gick till röda korset. Hela brandsprutan var full med pengar!
Förskolan har som tema att tro på varje barns förmåga. Det innebär att barnen ska få göra så mycket själva som de kan, och prova det de ännu inte kan. Det är ju så vi alla lär oss. Barnen är duktiga och kan mycket själva men det blev ändå en tankeställare. Varför får de inte ta mat själva, bre smör på sina smörgåsar eller allt vad det är? Det handlar nog mycket om slentrian att vi inte ser hur barnen utvecklas och det de inte kunde förut kan de nu plötsligt. Det är också otroligt lätt att falla tillbaka och göra sakerna åt barnen. Naturligtvis tar det i början längre tid eller blir kladdigt, något man kan undvika genom att ”hjälpa” barnen. Tror man på barnen och låter dem försöka så kommer man ju faktiskt över tid att istället spara tid när de blir självständiga och man inte längre måste hjälpa dem.
