Vi är på väg ner till Karlshamn för att träffa Martin och Maria och bestämde oss för att sova en natt i stugan, som är halvvägs. När vi kom fram var det mindre sköna 4 minus inomhus samt en mus i en musfälla. Kamin tänd, elementen på, korv, korvbröd och varm choklad. Vi är nu uppe i 24,5 grader och två väldigt nöjda barn. Vi har ställt ihop farmor och farfars sängar till en dubbelsäng där hela familjen ska sova i sovsäckar. Mysigt är bara förordet!
Kategori: Familjen
Tapperhetsmedalj
Den går idag till vår älskade Viktor. Vi skulle idag fira jul med Joel och Liam hos mina föräldrar. När det nästan var dags för julklappsutdelning trillade han i källartrappan och slog upp ett stort jack i hakan. Så det blev till att sno en handduk (givetvis vit) och försöka stoppa blodflödet och sedan åka upp till akuten. Som tur var kunde vi låna brorsans bil och han har ju barnstol som passar, vi hade ju gått till mamma och pappa. Lämnade Albin endast iförd blöja och åkte. Väl på akuten gick det snabbt och smidigt. Vi träffade en sjuksköterska ganska omgående, hon tvättade rent och satte ett stort provisoriskt bandage, hon var tveksam till om det skulle räcka att bara limma. Så vi fick ett rum för att träffa kirurgen. Tack och lov bedömde han att det bara behövde limmas. Puh, slipper sprutor och nål och tråd. Därefter kom två sköterskor och limmade ihop honom och så fick han det urtjusiga plåstret. Så duktig och han lät alla titta ordentligt (men munnen och tänderna fick bara jag se, men inga skador där). Han var lite skeptisk först och ville inte visa hakan så att de kunde limma, men med lite lirkande och lockande med lampa gick det utmärkt. Inte ett pip under all denna tid på akuten. 
Givetvis grät han hemma över att det gjorde ont och sen var han chockad. I bilen var han även bekymrad över allt blod. Och att pappa skulle akta blodet så han inte blev kladdig. Lille gubben, alltid omtänksam.
Julvört
Julvörten klar och på spisen står tomtegröten. Skinkan griljerades och provsmakades igår. Allt laddat för lunchen!
God jul!
Så är det alltså julafton alldeles strax. Pojkarna sover sött och har ingen aning om vad det är för dag imorgon. Julstöket är klart så nu är vi redo. Vi köpte vår gran i söndags. Bjuder på en bild av en nöjd kille som spanar in den. Tomtenissarna bar in granen och satte ljus i den så på måndagsmorgonen stod den bara där. Albin blev väldigt glad helt obeskrivligt. God jul till er alla!
Underbar Luciahelg
Det började som tidigare nämnts med födelsedagsfirande hos gubben i fredags. I lördags blev det stora bakdagen för Anders och barnen. Jag smågrejade mest. Men vi har fått det juligare och juligare. Trevligt. Vi bjöd igen till födelsedagsbarnet, alltså gubben och även gumman som fick komma över och provsmaka julbaket. Idag hade jag, Viktor och mormor den stora pysseldagen, får lägga upp bild på våra fina pingviner vid tillfälle. Föga förvånande tröttnade mormor efter 3 minuter och Viktor efter 5 minuter (ok, jag kanske överdriver lite) men turordningen stämmer dock! Mormor satt dock pliktskyldigt kvar och var sällskap. Ikväll blev det middag hos oss, grymt att bo så nära. Vi kokade potatisen. Stek, sås och grönsaker levererades till dörren. Hoppas på repris på julafton, kanske inte stek då, men vi står för potatisen och resten levereras till dörren. Jag menar vi får ju ändå ta hand om disken. Jag tycker det blir en win-win!
För övrigt måste jag bara berätta att Albin numera går lite stapplande steg. Inte alltid så många men går det gör han. Han är så sjukt nöjd och tycker oftast det är roligt när Viktor hjälper honom. Roligaste hittills var när han gick hos gubben i fredags och samtidigt klappade händerna. Glädjen var total och det gick finfint, fram till dess att det blev för mycket att hålla reda på och han kraschade med huvudet före. Underbara gullune!
Hipp hipp hurra!
Idag fyller gubben på bilden år. Han har firats ordentligt och vi har fått middag och tårta. Mycket bra. Hoppas att hans ålder medfört klokheten att inte använda den nya kniven efter intagandet av whiskeyn. Grattis pappa, morfar och svärfar. Kram och tack!
Vår lilla hjälpreda!
Viktor ville hjälpa pappa att sätta upp taklister. ”Viktor når inte pappa”. Går det inte frågar pappan, varpå han provar igen. ”Nä pappa, Viktor kan inte”.
Hemlängtan
Idag har jag en sån dag där jag tvivlar på om vi gjort rätt. Jag längtar hem till Uppsala, till vårt gamla liv, våra vänner. Jag tillåter mig själv att tänka och känna så, saknar så mycket. Men jag vet att det går över och innerst inne vet jag att vi gjort rätt. Men inte just idag…
Nu gör vi visst så här…
Viktor flyttade helt enkelt Albin, så här käkar han sin lunch….
För övrigt skulle man kunna säga massor om det politiska läget men orkar inte. Jag skryter istället, jag och Anders var på barnkliniken idag med Albin och läkaren vill avvakta, inga fler prover för tillfället. ”Det är ju en väldigt fin kille”. Jag vet! När vi var där passade vi på att lämna blod. Det behövs inför helgerna! Så masa er iväg nu. Sista skrytet blir över Viktor, han sjunger hela blinka lilla stjärna alldeles själv! Min stora kille.
Kan själv… nästan…
Jag har alltid ansett att om jag ska köra bilen ska jag också delta i underhållet. Denna gång blev det således jag som bytte sulorna. Det sjuka är dock att sommardäcken sattes på av däckfirma eftersom vi köpte nya. Helt omöjligt för mig att lossa muttrarna, jag är ändå ganska strak och framförallt sjukt envis. Jag hade inte haft en suck att få loss däcken om jag fått punka. Tycker det är märkligt att de får dra åt så hårt. Då spelar det ju ingen roll om man kan byta däck måste ju alltid ringa bärgare… Men men, däcken bytta och det går ju faktiskt riktigt snabbt och lätt när väl muttrarna är lättade.
