I förmiddags hängde jag och småkillarna vid asfaltsläggarna. Det är väldigt fascinerande tycker båda två. Jag tycker faktiskt också det är roligt. Nu kan jag ju verkligen titta utan att det blir pinsamt. Har exempelvis lärt mig hur de gör vid alla runda brunnar och att de gör på ett annat vis med gallerbrunnarna. Frågade Viktor vid ett flertal tillfällen om vi skulle gå hem, men det kom inte på tal. Vi hängde nog där i nästan 40 min innan det var dags att ta oss till BVC.
Jag brukar försöka låta bli att gnälla på bloggen för jag vet att de flesta går igenom jobbiga perioder oavsett om det är småbarnsår eller något annat. Alla har liksom sin skit. Och varför är min värd att tynga alla andra med? Men det är så sjukt ångestladdat med vår lille lille plutt. Det går inget vidare alls. De säger att det bara är att avvakta och följa upp. Men han väger 1,5 kg mindre än Viktor i samma ålder och Viktor låg också en bra bit under kurvan. Känn dig inte stressad han äter dåligt en dag. Lätt att säga men sjukt svårt att göra när det inte går uppåt. Det enda jag tänker på är mat och planering av måltider. Jag drömmer om det på nätterna. Fick nog någon stressreaktion idag för efter BVC så fick jag mega huvudvärken (fortfarande kvar trots tabletter) och dessutom domnade typ munnen och lite fingrar. Det släppte dock ganska snabbt. Nåväl jag kan inte göra annat än att mata på och njuta av vår underbara lilla plutt.
Mjölkfritt innebär att mamman äter frukt, frukt och frukt till frukost. Värsta bra dieten. Vi var hos en kompis och lekte igår. Lillplutt upptäckte vattenmelonen. Alldeles perfekt att kladda med!:-)
Vet att flera av er som läser har hört om vår lilla plutt, men känner att vi har varit lite dåliga på att informera. Albin är ganska liten har väl egentligen varit det sen tidigt. Men båda våra har legat under viktkurvan och med Viktor fick vi kontrollera vikten vid något extra tillfälle. I förra veckan när vi vägde så skulle de skriva ut kurvan för läkaren hade sagt att han ville se den för bedömning om vi ska remitteras vidare för utredning. Läkaren skulle kolla journalen i tisdags (vi var där förra torsdagen). I min värld var det lång väntan på att få höra något och nog har min oro varit ganska stor och en hel del tårar (många i smyg). Sjukt jobbigt att känna sig så maktlös. För han äter ju, men man funderar på vad man kan göra annorlunda. I tisdags typ kvart i fyra ringde de äntligen. Läkaren ville träffa oss på onsdagen 8:15 innan han beslutade om åtgärd. Nu hade han ökat 200g (förvisso hade han nyss ätit och inte bajsat) men läkaren var trots allt det ”nöjd”, kanske en uppgång på 100g på den veckan (vägningen innan var 70g på en månad). Läkaren vill att vi ska följa hans utveckling noga framöver och vi har en ny vägning nästa vecka. Under tiden matar vi på och kryddar med extra fett. Troligtvis är han överkänslig mot mjölk, han får mjölkfri gröt sen nån gång i maj och sen ca två veckor har även jag mjölkfri kost vilket verkar göra honom gott. I övrigt är Albin en väldigt glad kille som är med, nyfiken, skrattar och utvecklas precis som han ska, vilket är skälet till att läkaren vill avvakta. Känns bra och läkaren var tydlig med att vi inte behöver oroa oss (läs mamman). Hoppas verkligen att det vänder uppåt nu. Här kommer en bild på liten koller som vill in i badrummet.
Vilket fantastiskt väder!! Albin tycker nog att det är lite för varmt. Men idag fläktar det så för tillfället hänger vi på en filt på altanen. Han ålar omkring och är väldigt imponerad av poolen. Där blir det premiärbad ikväll. Temperaturen är godkänd!
Väldigt roligt. Blir toppen det här. Tack till gulliga grannarna!
Vi kan ju inte bara spendera tiden med jobb så idag fick det bli en skogsutflykt. Blev en tur till en kolmila vid Magnehult. Där gick vi en tipspromenad, strövade runt, åt picknick, kastade pinnar och blommor från bron för att spana på andra sidan (jag var urdålig på det). Mormor och Viktor fixade det galant. Mina bara fastnade. Kolmilan var varm och spanades in av Viktor och Anders.
Idag har jag och Albin varit hos läkaren för sexmånaders kontroll. Vikten är godkänd, han är liten, men går i varje fall upp. Han var väldigt glad hela tiden, när läkaren klämde på magen (ser bryskt ut) så skrattade han bara, detsamma när han kollade höfterna. Det har Viktor aldrig gillat. Men Albin var väldigt glad. Han passade även på att kissa när mamman höll honom.
Det negativa är att vi kanske kan misstänka överkänslighet mot mjölk. Han har vid två tillfällen fått mer gröt men även rån. Båda gångerna har resulterat i skrikfest och vägran att amma. Så imorgon måste jag åka till en större mataffär och införskaffa mjölkfri gröt. Idag fick han ärtpuré istället och det var en fest. Men måste erkänna att jag har glömt hur kladdigt det är…. Det viktigaste är att han är nöjd. Sen är han ju för rolig. När jag ska torka av honom skrattar han så han kiknar och storgråter när jag går bort för att skölja trasan för att sedan bli överlycklig när jag kommer tillbaka. Sötnosen.
Va? Kladdig? Inte jag väl?!
Vilken underbar morgon! Albin vaknade vid strax före 6. Bestämde mig då för en morgonpromenad ändes Mälarens strand. Så en ljuvlig dryg halvtimmes promenad innan frukosten fick det bli. Trevligt med familjetid på morgonen. Vi var först och ensamma i frukostmatsalen, helt plötsligt känns det sent att frukosten öppnar 7:30. Vem hade trott att vi skulle va först ?!:-). Åkte ner till minigolfen och fotade lite innan vi åkte. Så vackert! Sigtuna är en ljuvlig stad!
Kan förutom besök i Sigtuna även rekommendera en natt (eller fler) på Sigtuna stiftelsen. Riktigt fint, väldigt bra rum, bra frukost. Frukosten var lagom, allt man vill ha fanns men i lagom mängd, de fyller på successivt istället. Mycket fräscht. De hade hemgjord blåbärssoppa i shotglas. Mums! Har aldrig fått så god blåbärssoppa tidigare (och då har jag ändå åkt öppet spår).
Slutligen, när ni besöker Sigtuna måste ni äta på Båthuset. Middagen var fantastisk. De som dricker började med ett glas champagne, fint ska det va! Jag ville inte vara sämre så jag tog mousserande vatten, au naturel:-). Förrätten blev råraka med löjrom (ojojoj), huvudrätt blev röding, grönsaker, hollandaise och färsk potatis, de andra tog abborre. Till efterrätt blev jag informerad om att jag bara måste ta vaniljglassen med rabarber. Sagt och gjort. Oj vad rätt det var, längtar så efter mer rabarber. Anders avvek och tog chokladmousse. Han var också sjukt nöjd. Så wow vilken middag. Trots att det var så mycket äter jag gärna samma meny ikväll. Tyvärr erbjuder inte huset på Enebymovägen dessa råvaror.
Tänk er en liten tvååring som håller ut händerna och säger borta. Nu har vi nämligen lämnat ifrån oss nycklarna och därmed huset i Uppsala. Borta!
Firar med en öl, hotellnatt med Anders och Albin på Sigtuna stiftelsen. Mys. Blir strax middag på Båthuset med kollega till Anders.
Viktor han firar med att hänga i Folkparken och leka med mormor och morfar.