Så sjukt ångestladdat

Jag brukar försöka låta bli att gnälla på bloggen för jag vet att de flesta går igenom jobbiga perioder oavsett om det är småbarnsår eller något annat. Alla har liksom sin skit. Och varför är min värd att tynga alla andra med? Men det är så sjukt ångestladdat med vår lille lille plutt. Det går inget vidare alls. De säger att det bara är att avvakta och följa upp. Men han väger 1,5 kg mindre än Viktor i samma ålder och Viktor låg också en bra bit under kurvan. Känn dig inte stressad han äter dåligt en dag. Lätt att säga men sjukt svårt att göra när det inte går uppåt. Det enda jag tänker på är mat och planering av måltider. Jag drömmer om det på nätterna. Fick nog någon stressreaktion idag för efter BVC så fick jag mega huvudvärken (fortfarande kvar trots tabletter) och dessutom domnade typ munnen och lite fingrar. Det släppte dock ganska snabbt. Nåväl jag kan inte göra annat än att mata på och njuta av vår underbara lilla plutt.