20 meter häck återstår att klippa på ena långsidan och den elektriska häcksaxen är hos morfar (den är hans). Jag tog fram den analoga saxen som vi fått av morfar för några år sedan. Det var riktigt roligt, går ganska fort och blir faktiskt riktigt bra. Barnen hjälper till med att kratta ihop kvistarna.
Under eftermiddagen så bröts till slut den fyrtionde och sista stubben upp från diket och grävarbeten har officiellt avslutats. Bil har lånats av generösa svärföräldrar och släp har hyrts på Statoil och även lastats. Släpet lastat med halva häcken åkte i lit de parade mot sista vilan vid Åby returpunkt. Lite snöpligt var att pärleporten var stängd och att personalen tydligen flaggar om detta över hela staden. Jag var inte ensam om att ha missat flaggorna kan meddelas. Vi har idagslägen bara en liten fasadflagga men får nog överväga att skaffa något större för att ta emot signalerna ordentligt. Hur som haver så fick paraden vända åter, då häcken inte kommer tillbaka till jordelivet är det i skrivandets stund något oklart var den faktiskt befinner sig. Släphyran har förlängts och bilägaren aviserats om det uppkomna läget. Vid eventuell diskussion kommer vi att hävda force majeur man kan tänka oss förlikning i nivå med stadsbibliotekets förseningsavgift för vuxenmedia (10kr/påbörjad vecka). Väckarklockan är ställd till ottan för att vi ska kunna kontrollera flaggorna, planen är att processionen mot häckens sista vila påbörjas strax före sju. Amen och god natt!
Igår körde Cissi ett race i grävandet då jag mådde dåligt. Grannarna bjöd på källarsval arbetsöl på eftermiddagen och det tillsammans med hustruns omtänksamhet började hälsan återvända. Fördelen med barn är att man kommer upp tidigt och dagens arbete kan starta. Bilden är från halvlek och i skrivandets stund återstår 15 stubbar, egentligen bara 14 och en halv. Jag vet inte vad det är för fel på mig men det är faktiskt ganska roligt att gräva…
Jag har börjat gräva upp stubbarna från häcken. Det är 40 stubbar varav tre nu är uppe. Det tar ca 10-15 minuter per stubbe… det blir inte klart ikväll. 
Arbetskraften har anlänt, trots detta fortskrider arbetet långsammare och under högljudda svordomar. Viktor har lärt sig sin andra svordom av Joel (morfar lärde honom den första). Som tur är är minnet ibland kort. Ulla och Janne är i Stockholm på teater, oklart varför. Det finns ju gratis underhållning (fars eller komedi) på hemmafronten. Joel och Liam arbetade både bra och hårt och nu är hela häcken nere och staplad som en majbrasa på uppfarten.
Jag är ingen vän av höga thujahäckar. Vi har haft en sådan ut mot gatan som effektivt hindrat vår utsikt (och insyn). Igår kväll tog vi, rätt så spontant, och grävde upp den låga delen vid brevlådan. Därefter, ännu mer spontant, fortsatte vi med att såga ner resten. Det känns helt rätt! Det var kanske inte helt genomtänkt med avseende på när vi ska forsla bort eländet. Att såga ner dem verkar vara den lätta biten, det återstår en del ”straffarbete” att gräva upp stubbarna. Idag kommer Joel och Liam…
Viktor han med att både säga ”Oj oj oj” och berätta om hur vi kastade ut julgranen.