Så här gungas det visst på cirkus. 
Temperatur och fukt i krypgrund
I besiktningsprotokollet till vårt hus framgår att det finns antydan till mögelpåväxt i krypgrunden men att relativa fuktigheten vid besiktningstillfället var låg. Av en händelse var Anticimex väldigt intresserade av att sälja en krypgrundsavfuktare till kampanjpris – runt 30 000 kr installerat och klart. Med andra ord var det dags att skaffa sig en egen uppfattning om statusen på krypgrunden.
Tidigare i våras kröp jag in och kröp runt och konstaterade att det som sig bör ligger plast mot marken samt att det överlag kändes torrt. Att det känns torrt är ju en ganska subjektiv uppfattning som inte anstår en ingenjör. Då det inte känns så tilltalande att titt som tätt krypa in i krygrunden för att läsa av ett mätinstrument krävs en lösning med en givare placerad i krypgrunden och en avläsningspunkt placerad utanför krypgrunden. En sådan lösning, exempelvis från Kjell & Co eller Clas Ohlson, visade sig kosta tillräckligt många hundralappar för att det kändes värt att fundera på en roligare lösning. En sådan mätare måste dessutom återkommande läsas av manuellt, och hur roligt är det. Frun skulle säkert protestera om jag bad henne och barnen är en så länge för små för att delegeras uppgiften. Sammantaget är det ett ypperligt tillfälle att ta makt över en maskin.
Maskinen blev en Raspberry Pi och en fukt och temperatursensor. Raspberry Pi är en komplett dator i kreditkortsstorlek. Tjockleken är ungefär som högen med kort till olika kundklubbar. Kapacitetsmässigt är det ingen superdator men ändå betydligt mer kraft än vad som behövdes för att forsla människan fram och tillbaka till månen (Apollo Guidande Computer, 32 kg, 55 watt). Fukt och temperatursensorn är en liten komponent i sockerbitsstorlek vid namn DHT22. Totalt med lite lull lull så kostade kalaset 1004 kr.
Med en Clas Ohlson-lösning så hade det räckt att stoppa i batterierna och börja mäta, med min metod så sitter jag istället med en legobyggsats. Dags att ta fram lödkolven och sätta ihop delarna. Resultatet blev enligt bilden nedan.
Temperatur och fuktsensorn (den vita komponenten med hål i) sticks in i en sockel i ena änden på signalkabeln. För att se till att signalen har tillräcklig styrka sitter det ett så kallat pull up motstånd. I andra änden av kabeln har jag lött på kontakter för att kunna ansluta den till Raspberryn på ett enkelt sätt.
Efter lite provande och programmerande så får jag nu mätvärden lagrade i en databas var femte minut. Nästa steg är att också producera snygga grafer. I skrivandets stund innehåller databasens senaste värden följande:
ID|Sensor|Tid|Värde|Typ (1=temperatur, 2=relativ fuktighet)
2864|1|2015-06-09 22:55:02.096815|50.4000015258789|2
2865|1|2015-06-09 23:00:02.149518|13.3000001907349|1
2866|1|2015-06-09 23:00:02.149518|50.2999992370606|2
2867|1|2015-06-09 23:05:02.179895|13.3000001907349|1
Det vill säga en temperatur på 13,3 grader och en relativ fuktighet strax över 50 %.
Barnens kusin Liam köpte tidigare i våras en Raspberry Pi som jag fick klämma på. Med en egen leksak har jag numera en krypgrundshygrometer och har på köpet har jag lärt mig en del om elektronik, programmering i programspråket Python samt SQLite databaser. Förutom att stunderna (kvällar efter att fru och barn gått och lagt sig) när jag suttit med detta känts stimulerande ger det också en tillfredsställelse av att lyckas bygga något själv.
Nörd mode off
Dagens äventyr – pyssel med pärlor
Studiebesöket på förskolan i förra veckan gav lite pysselinspiration och idag gjorde vi en utflykt till Panduro.
Albin sätter pärlor på piprensare med stor koncentration. En av dem blev ett stiligt armband till pappa.
Viktor bygger både på pärlplatta och sätter på piprensare. Snart kommer strykjärnet fram för att fixera alstren!
Dagens äventyr – skogsutflykt
Ravin med stora stenblock var spännande. Det ska finnas en geocache hör som vi inte hittade.
Imponrande hur trädet växer.
Blåbärsriset är manshögt.
Nu är det två sovande barn i bilen.
Stopp i dagvattenbrunn och rapport från äventyrsfabriken
Strax efter nio hörde jag hur någon gick i ytterdörren. När jag undersökte saken visade det sig vara Viktor som tagit på sig stövlar, jacka och mössa och gått ut. Dags för äventyrarna att upptäcka världen med andra ord. Det hade regnat i natt så det var regnkläder och stövlar som gällde. Barnen upptäckte rätt så snart vad som händer när det blir stopp i en dagvattenbrunn. Total lycka!
Först att blöta ner sig var så klart pappan. Efter ett tag kändes foten mindre blöt och mer jämnfuktig. Jag funderade på om det beror på att fötterna tryckt ut vatten genom hålen i de läckande skorna eller om vattnet hade fördelats till en mer jämn fuktighet istället för punktvis blöta. Jag lever fortfarande i ovisshet.
Veckans insatsplan angav att det idag var utflykt som gällde. Vi stuvade in oss i cykelvagnen och omgrupperade till stadsbiblioteket under några timmar. Det har lästs mycket böcker och lagts pussel flera gånger. Hela besöket var väldigt lyckat. På slutet var det sex böcker vi inte hunnit läsa så dem har vi lånat hem.
Det var dags för mellanmål och jag tänkte förflytta oss till en lekplats i Vasaparken. När vi ånyo lastade in oss i cykelvagnen passerade en brandbil, som visade sig stanna några hundra meter bort. Viktor hade om möjligt mer bråttom än räddningstjänsten att ta sig dit. ”Det är bråttom pappa!” Vi tog möjlighet att studera arbetsfördelningen när en påkörd tonåring blev omhändertagen och polis, ambulans och räddningstjänst. Han hade cykelhjälm och farten var nog låg så allt verkade ha gått bra.
Väl framme i Vasaparken och dags för mellanmål, trodde pappan. Med en för dagen ny lekplats finns inte tiden att i lugn och ro äta först.
Väl hemma var det två sovande äventyrare i cykelvagnen och senare på kvällen bjöds det på ärtsoppa och pannkakor. Ärtsoppan gjorde ingen vidare succé men pannkakorna desto större. Det förekommer viss ryktesspridning om att pappan somnade i fåtöljen innan barnen, detta är dock inget jag sett.
Spalje för björnbär
Vi fick en björnbärsplanta förra året som har tagit sig väl, men det är dags för den att sluta krypa och resa sig upp. På bilden finns björnbärsplanta, byggmaterial och arbetskraft. Det är lite oklart hur spadarna ska användas, men det visar sig nog…
Slutresultat! Jag hade inga lämpliga skruvar hemma så det återstår lite skruvande. Den känns tillräckligt stabil för att klara sig utan skruv innan höststormarna kommer.
Dagens äventyr – BUS!
Vi besökte morfar som gjuter fundament till grindstolpar. Spännande värre! Viktor hjälpte till att hälla i vatten nör morfar blandade geggamojja.
Efter lunch var det fritt fram för nytt besök och att signera konstverket. Nu är grindens fina sida klar 😉
Med buller och tång!
Idag bakas det tre plåtar bullar, mycket kardemumma i degen. Hälften med kanel och hälften med mandelmassa och vanilj. Hemligheten är mycket smör, totalt har det gått åt 450g.
Nu är det hög tid att börja med middagen till frun kommer hem. Rimmad torskrygg med hemmagjord hollandaise och kokt potatis står på menyn. Till det serveras mellanmjölk eller vatten. Grönsak är inte bestämd ännu, troligen frysta ärtor och morötter.
Sista vilan för häcken
Under eftermiddagen så bröts till slut den fyrtionde och sista stubben upp från diket och grävarbeten har officiellt avslutats. Bil har lånats av generösa svärföräldrar och släp har hyrts på Statoil och även lastats. Släpet lastat med halva häcken åkte i lit de parade mot sista vilan vid Åby returpunkt. Lite snöpligt var att pärleporten var stängd och att personalen tydligen flaggar om detta över hela staden. Jag var inte ensam om att ha missat flaggorna kan meddelas. Vi har idagslägen bara en liten fasadflagga men får nog överväga att skaffa något större för att ta emot signalerna ordentligt. Hur som haver så fick paraden vända åter, då häcken inte kommer tillbaka till jordelivet är det i skrivandets stund något oklart var den faktiskt befinner sig. Släphyran har förlängts och bilägaren aviserats om det uppkomna läget. Vid eventuell diskussion kommer vi att hävda force majeur man kan tänka oss förlikning i nivå med stadsbibliotekets förseningsavgift för vuxenmedia (10kr/påbörjad vecka). Väckarklockan är ställd till ottan för att vi ska kunna kontrollera flaggorna, planen är att processionen mot häckens sista vila påbörjas strax före sju. Amen och god natt!
Stubbar i häcken – halvlek
Igår körde Cissi ett race i grävandet då jag mådde dåligt. Grannarna bjöd på källarsval arbetsöl på eftermiddagen och det tillsammans med hustruns omtänksamhet började hälsan återvända. Fördelen med barn är att man kommer upp tidigt och dagens arbete kan starta. Bilden är från halvlek och i skrivandets stund återstår 15 stubbar, egentligen bara 14 och en halv. Jag vet inte vad det är för fel på mig men det är faktiskt ganska roligt att gräva…
