tankar – A, C, V, A & E

Att tro på barns förmåga

Förskolan har som tema att tro på varje barns förmåga. Det innebär att barnen ska få göra så mycket själva som de kan, och prova det de ännu inte kan. Det är ju så vi alla lär oss. Barnen är duktiga och kan mycket själva men det blev ändå en tankeställare. Varför får de inte ta mat själva, bre smör på sina smörgåsar eller allt vad det är? Det handlar nog mycket om slentrian att vi inte ser hur barnen utvecklas och det de inte kunde förut kan de nu plötsligt. Det är också otroligt lätt att falla tillbaka och göra sakerna åt barnen. Naturligtvis tar det i början längre tid eller blir kladdigt, något man kan undvika genom att ”hjälpa” barnen. Tror man på barnen och låter dem försöka så kommer man ju faktiskt över tid att istället spara tid när de blir självständiga och man inte längre måste hjälpa dem.

Lite glad och stolt

Idag är jag på tjänsteresa till Arlanda och i Södertälje hade polisen en information på tåget riktad till syrianska flyktingar. Flyktingarna hälsades välkomna till Sverige och information gavs både på svenska och arabiska om att polis och Migrationsverket möter upp för de som vill på Stockholms central. Där kan man få mat, vatten och boende eller om man så önskar resa vidare. Väl på stationen så stod en delegation från polis, Migrationsverket, Frälsningsarmén och Stockholms stads ungdomssektion. Jag hade ätit frukost så jag kollade inte matutbudet och valde därför att resa vidare mot Arlanda. Så mycket flyktingar såg jag inte, kanske några med varsin kasse från Coop.

Jag blev både lite glad och stolt för mottagandet.

Refill av rödbetor

Tidigare idag skördade jag och barnen sockerärtor och rödbetor. Sockerärtorna är förvällda och infrysta. Rödbetorna har jag under kvällen kokat, skivat och lagt in i ättikslag. Refill på gamla felixburkar 🙂

Under rödbetsinläggningen lyssnade jag på Sommar i P1 med Alice Teodorescu. En intressant fråga hon tog upp var skillnaden i inkomst mellan män och kvinnor. Alice utgick inte ifrån att det är kvinnorna som tjänar för lite utan ställde istället frågan om det inte är männen som arbetar för mycket och därmed missar värdefull tid hemma. SCB skriver [1]

Kvinnors och mäns ekonomiska förutsättningar börjar skilja sig åt tidigt. Vid 20 års ålder har kvinnor och män ungefär samma inkomst, men redan efter några år händer något. Männen kommer snabbare ut på arbetsmarknaden och börjar tjäna pengar, delvis på grund av att kvinnor utbildar sig i högre utsträckning än män. Och trots att fler kvinnor har högre utbildning arbetar många av dem i yrken med låga löner. Det återspeglas i att kvinnor hade 86 procent av mäns lön om man räknar samman samtliga sektorer på arbetsmarknaden under 2012.

Av SCBs artikel framgår också att männens sysselsättningsgrad är något högre än kvinnors men framför allt att ca 55% av kvinnorna arbetar heltid mot drygt 70% av männen.

När jag väl börjat läsa blev jag intresserad och fortsatte. Man gör skillnad på inkomst och lön. Inkomst är den ersättning man får under en viss tid, exempelvis ett år även om man ibland pratar om livsinkomst som är med obestämt. Lön är istället ersättning för ett visst arbete under en viss tid, exempelvis en månad eller en timme. Inkomst påverkas därmed av övertid och frånvaro, vilket lön inte gör.

Medlingsinstitutet, som i Sverige ansvarar för lönestatistiken, skriver i en rapport att löneskillnaden mellan kvinnor och män är 13,4% [2]. I rapporten har man analyserat skillnaden utifrån skillnader i yrke, sektor, utbildning, ålder och arbetstid och kommit fram till att det finns en oförklarad löneskillnad på 5,8% till kvinnornas nackdel.

Det blev intressant och givande läsning, jag uppnådde inte sådan kunskapsnivå att jag kom till några slutsatser. Ibland känns det som att jag ju mer man sätter sig in i en fråga så vet man hur lite man vet.

[1] Gapet mellan kvinnors och mäns arbetstid består
[2] Vad säger den officiella lönestatistiken om löneskillnaden mellan kvinnor och män 2013?

Nolltolerans

Idag fick jag bilder på våra barn som springer i vattenspridaren, glädjen var total. Tyvärr tänker jag inte delge er bilderna. Anders och jag är nämligen rörande överens om att vi aldrig lägger ut bilder när våra barn är nakna i något forum. Jag har sett alldeles för mycket skit och är alldeles för cynisk för att detta ska vara ok, en nackdel med att ha arbetat i domstol i så många år. Det är lätt att bli cynisk. Tycker personligen att det är konstigt att inte fler reflekterar över det. Vet många som säger att, ja men det är ju bara mina vänner. Ja, jo det är ju vanligt att du känner dina 367 facebookvänner eller dina följare på Instagram så väl. Och vet ni vad, här kommer cynismen in, tror ni facebookvännerna till den 21-årige praktikanten i Högsby visste om hans böjelser? Och medvetet valde att inte slå larm när han fick jobbet på förskolan? Nä, misstänkte det. Där har ni anledningen till att vi vägrar naket även om det kan tyckas oskyldigt….

Nytt om mig

Det här året kommer det bli en del nytt, för ovanlighetens skull. Vi är väl kända för att göra en sak i taget, inte göra så mycket nytt som flytt eller så. Men som rubriken antyder, det handlar nog mer om förändringar för mig i år. Som de flesta vet är jag ganska politiskt intresserad. Har dock sjukt svårt för all denna politiska korrekthet som finns, om du inte instämmer i varenda sådan fråga till 100% så är du inte tillräckligt bra som människa. Dessutom är det väldigt många som bara snackar och dömer andra. Detta har irriterat och gnagt i mig ett tag och i höstas bestämde jag mig för att GÖRA något istället. För jag vill bidra till ett bättre samhälle, inte bara genom att gå till valurnorna. För ett antal år sedan var jag engagerad i kvinnojouren, nu bestämde jag mig för att hjälpa barn/ungdomar istället. Sedan någon dryg vecka har jag blivit godkänd som kontaktperson av familjehemsenheten. Det innebär att jag kommer att vara stöd till ett barn som behöver en vuxen person utanför familjen att träffa på sin fritid. Framöver får vi se om vi eventuellt tar steget att bli kontaktfamilj. Men vi börjar så här.

Nu har jag sällskap på kontoret av nästa sjukling, härligt att de byts av:-). De är nog inte vana vid fjälluft.

Arlanda

Jag har alltid gillat flygplatser. Varför vet jag inte. Kanske är det känslan av förväntningar, att vara på väg, återse nära och kära som skapar en härlig stämning. Jag vet inte riktigt, men trivs på flygplatser gör jag. Igår satt jag en stund i Sky och väntade på tåget. Kunde inte låta bli att fota plogbilarna, så häftigt att se dem komma på rad. Synd att inte Viktor och Albin var med, de hade verkligen gillat det.

Hemlängtan

Idag har jag en sån dag där jag tvivlar på om vi gjort rätt. Jag längtar hem till Uppsala, till vårt gamla liv, våra vänner. Jag tillåter mig själv att tänka och känna så, saknar så mycket. Men jag vet att det går över och innerst inne vet jag att vi gjort rätt. Men inte just idag…

Meningslös lördag med goda intentioner

Idag vaknade jag med sprängande huvudvärk och lite illamående. Blev sååå besviken eftersom jag skulle till Stockholm för lite shopping, träffa Linda och fira fina Petra som fyllt 50 med spa och middag. Efter många om och men bestämmer jag mig för att åka i hopp om att orka, det går ju att vila på tåget. I Södertälje börjar jag inse att det nog inte skulle gå. Kollar hur jag kan komma hem och bestämmer mig för att äta lunch innan jag bestämmer mig helt. Drycken och pommes gick bra, burgaren bara växte i munnen två tuggor resten fick kastas. Bara att inse att Spa och mysmiddag absolut inte skulle funka, köpa ny biljett och åka hem. Så tråkigt att missa men jag hoppas att Petra haft en fantastisk kväll med de andra!

En bra sak har de meningslösa timmarna medfört. Jag tog så illa vid mig av två personer som stod där man kastade maten inne på centralen, att jag beslutade mig för att gå tillbaka och köpa lunch till de båda. Det var två personer som jag tror skulle kallas EU-migranter. Med lite engelska och teckenspråk så gick det alldeles utmärkt att få handla. De blev väldigt tacksamma, de hade en massa pant så jag tyckte själv att jag var fiffig som frågade om de hade Loka och därmed fick två flaskor till maten, lite extra pant till dem. Jag skriver inte detta för att få en ”stjärna” utan för att jag blir så frustrerad över att människor behöver gå hungriga i vårt samhälle. Det är skit rent ut sagt! Har sett på Facebook att det finns ett event ”bjud en uteliggare på lunch”, tror det ska ske den 28:e november. Herregud, visst är det väl bra, men alla andra dagar då?!

Ångest så in i bomben…

vet faktiskt inte om jag vill att det ska bli den 28:e. Tvivlar rejält på beslutet som tagits. Tänk om det inte blir bra? Tänk om min pendling fördubblas? Att vi ska på middag med fin fina grannar gör inte ångesten mindre. Blev alldeles tårögd när vi blev inbjudna. Så himla blandade känslor…

28 januari

Det är min brors födelsedag idag! Hurra hurra! Tyvärr kan jag inte gratulera honom längre. Men jag tänker på honom. Berättade för Viktor att det är din dag. Visste du det? Frågade jag. Mmm svarar han på sitt lilla gullig vis. Jag skulle så gärna vilja att er relation hade kunnat bli mer verklig. Men du finns med oss! Jag längtar till helgen då vi ska få fira dina fina grabbar. De är hur fina som helst och jag har kommit på värsta grymma presenten. Vill tro att jag är en cool faster men tvivlar på att den bilden delas av grabbarna:-).