Vi hade en fantastisk vistelse på Irland! Det regnar en del på den ön och jag hade läst om att man skulle se många häftiga regnbågar. De lyste dock med sin frånvaro, fram till näst sista dagen. Men vilka häftiga regnbågar vi väl fick se, det vad dessutom två dubbelbågar. Svårt att fota, men en sak är säker och det är att jag har världens finaste skatt som står lämpligt under regnbågen. Mina underbara grabbar, älskar dem så mycket!
Efter att ha ätit en ordentlig Irländsk frukost bar det så dags att lämna även Belfast och bege sig norrut. Vi beslutade oss för att angöra kusten i en stad som heter Larne för att därifrån följa kustvägen vidare norrut. Vilka vyer! Vad naturen är fantastisk! Vad Irland är grönt! Hur enastående landskapet är går inte att beskriva i ord och bild, möjligen författare i Nobelprisklass undantaget, utan måste upplevas. Vi ser en hel del cyklister och man kan tillåta sig att drömma sig bort i hur det skulle vara att cykla mellan olika BnB längs med kusten
Den första av guidebokens sevärdheter Carrick-a-Rede Rope Bridge. Det är en repbro mellan fastlandet och en ö som är 20 meter lång och högt upp i luften. Vi valde av olika skäl att inte få fram till bron utan hittade en egen utsiktsplats i närheten av parkeringen. Den skarpsynta kan hitta bron i fjärran till höger i panoramabilder nedan.
Efter en kort bilresa kom vi fram till nästa sevärdhet som är Giant’s Causeway, det är ett märkligt naturfenomen där berget bildat kantiga stenar. Giant’s Causeway är upptaget på UNESCOs lista över världsarv. Fenomenet med de kantiga stenarna uppkom för 50-60 miljoner år sedan när uppkommande lava stelnade. Det är numera perfekta stenar att klättra omkring på och utforska omgivningen. Stenarna bildar naturliga trappsteg att gå på.
Sista stoppet för dagen blev på Bushmills whisky destilleri. Tyvärr kom vi rätt sent och med trötta barn varför vi bestämde oss för att stå över den guidade visningen. Vi gjorde istället en egen provning i baren. Viktor har enligt egen utsago druckit whisky även han, med lite äpple i.
Efter Bushmills vidtog en seg bilresa på några timmar genom kvällen tills vi kom fram till vårt hotell utanför Sligo. Sköna sängar och vi somnade in gott…
Så var det då dags att lämna stadens puls för att ge sig ut på landsbygden. För ändamålet har vi bokat en mindre SUV som skulle hämtas ut på förmiddagen. Vi har ju naturligtvis noterat att de kör på vänster sida av vägen. Eller ja, de kör ju egentligen på båda sidor men när man kör framåt håller man till vänster om mötande bilar. Av denna anledning är ratten placerad på högersida. Växelspaken är placerad i mitten, vilket får till följd att man lämpligen växlar med vänster hand. Det är upplagt för både förvirring, ovana och osäkerhet med andra ord! För säkerhets skull skyltas det nu och då om att det är på vänster sida man lämpligen kör.
Till Albin har vi med hans vanliga babyskydd så han känner sig hemma. Till Viktor har vi hyrt en barnstol som vänts framlänges vilket verkar vara en spännande nyhet för honom.
Utan några större missöden mer än sedvanlig felkörning utomlands så tog vi oss lugnt och säkert ut ur staden med sikte mot Newgrange. Newgrange är en kulle omgiven av två stegringar. Det låter kanske inte så spännande men det kan jag lova att det var. Efter besöket blir man ödmjuk inför vad den förhistoriska människan kunde åstadkomma, den nutida människan står handfallen vid elavbrott eller efter lite snöfall.
[1]
Skapelsen är från 3200 år före Kristus, vilket gör den 600 år äldre än pyramiderna. Detta är innan hjulet var uppfunnet i Irland. Stenarna i grunden väger mellan 1 och 10 ton. Minns jag rätt så var de även transporterade 22 km. Andra stenar var hämtade över 5 mil från byggplatsen. Det finns en 20 meter lång gång in som vid återupptäckten var helt intakt och inte har behövt restaureras. Taket i kammaren där inne som rymmer ca 24 personer är helt vattentätt. Ingenjörerna som skapade Newgrange såg också till att vintersolståndet lyser in i hela gången till kammaren längst in (30 meter) under ca 15 minuter. Det är enda gången under året som solljus tittar in, om det inte är mulet.
På kvällen var vi tillbaka i Dublin och passade på att tjuvlåna hotellets tvättmaskin. Rena barnkläder kan man inte ha för mycket av. Morfar har beställt sprattelvatten och vi besökte därför Dublins bästa licensbutik. Jag hade läst om en whisky som fått väldigt bra betyg och som inte finns i Sverige. Jag är Smålänning och konstaterade att denna whisky inte passade min budget. Morfar hade inte gett någon budget och får därför dränka sorgerna över den dyra flaskan medelst dess innehåll. Smålänningen är empatisk och kan naturligtvis stötta i sorgearbetet.
Dag fyra hämtades farmor upp i Dublin. Farfar fick ta flygbussen för att ansluta med Erik och Kate samt barnens kusiner Jakob och Niklas som anländer från USA. På väg ut ur stan gjorde jag ett kort men tappert försök att konvertera landet till högertrafik. Jag insåg snabbt med fruns hjälp att det kanske inte var så klokt och rättade därför in mig i ledet. Jag fick lite diskret korsa en refug. Dagens resmål var Belfast!
Väl i Belfast hade Cissi fått tips om något som heter Black taxi Tours. Det är svarta Londontaxibilar som importerats till Belfast och lokala taxichaufförer som guidar. Våran svarttaxi var vit till färgen, jag fick inget kvitto så den kanske var svart ändå? Våran guide syns på bilden nedan, han sa redan i början att han är taxichaufför och inte guide. Trots detta gjorde han ett mycket bättre jobb än många guider och färgade historien med berättelser från hans egna upplevelser.
Taxituren tog oss genom historien och platser relaterade till konflikten i Nordirland. Han lyckades förklara historisk bra även om det bitvis var svårt att hängs med i dialekt och med barn som inte ville sitta still.
Vi fick se både protestantiska och katolska delar av västra Belfast. Än idag är stora områden inringade av höga sängen för att motverka att konflikten blossar upp igen. Det är till och med grindar som man fortfarande stänger nattetid eller över helger. Jag hade verkligen ingen aning om att det fortfarande var så.
Vi fick också veta att en del av det fredsfördrag som förhandlats fram (Bill Clinton medverkade visst) innebär att man måste anställa 50% katoliker och 50% protestanter och därmed vid jobbansökningar ange sin religion Poliskåren har därför numera 30% katoliker. Han berättade att han tror att folk ytterst röstar för den egna plånboken och att integrationen gör att man förstår varandra och inte ser varandra som fiender. Integrationen och att fortsätta den i förlängningen innebär att det är bäst för den egna plånboken att fred består. Jag tror han har väldigt rätt!
På kvällen hittade vi en restaurang som serverade helt fantastiskt god fish and chips. En pint Guinness till det. Jag gillar normalt inte bilder på mat men denna var så god att jag gör ett undantag.
Det är mycket som händer för våra små barn och man märker att de blir trötta. Mat och sovtider blir förändrade och inga rutiner gäller. Det måste vara jobbigt för dem men de är så duktiga och kämpar tappert på. Bitvis är det påfrestande att resa med barn men resan öppnar också för nya samtal och upplevelser med dem som är helt underbara. Det är sådan upptäckarglädje som nu får chans att blomma ut i en hel blomsteräng. På nätterna sovs det som aldrig förr. Trötta barn sover bra!
1. Bild från Wikipedia då mina är i kameran och inte i telefonen.
Cissi och jag brukade resa rätt så mycket innan barnen kom till världen. Vi har naturligtvis gjort en del resor både med och utan barn även efter deras tillkomst, om än inte lika många som tidigare. Nu har det i alla fall blivit dags att åka till Irland för att turista och göra ön.
Väckarklockan sattes på 03:30 och avfärd runt 04:00 med barn i pyjamas och kaffe i termosmuggen. Väl på Arlanda tilltog spänningen hos barnen och vi lyckades någorlunda smidigt parkera bil, checka in och passera säkerhetskontroll och passkontroll. Barnen spanade ut genom fönstrens i pir F på terminal 5 och allt som pågick. ”Titta en truck”, ”titta, titta, där”, ”en sopbil” och ”det planet ska flyga till Istanbul”.
Vi har förberett resan med att låna och läsa böcker om flygplan från biblioteket. Starten gick därför utan problem och så fort kapten Viktor och styrman Albin släckt säkerhetsbältesskylten och kopplat in autopiloten kunde vi börja titta på utsikten, charma flygvärdinnor och äta frukost. Inför landningen laddade de även med en liten lur.
Vi valde flygbuss till hotellet som innebar en liten promenad till hotellet. Kanske inte så lång egentligen men som ändå kändes rätt lång när packning och barn även ska transporteras. Väl framme vid hotellet visar det sig vara ett riktigt charmigt litet hotell med bra personal och stort och rymligt rum. Efter
att ha klarar av lunch tog vi oss ner på stan för att insupa atmosfären. Vi köpte en tvådagars biljett till hop on hop off bussar och besökte även Guinness store house, där så klart stans färskaste Guinness rann ner i strupen. Ölen var god men museet var lite för välbesökt.
Middag bjöds det på kvällen på en traditionell irländsk pub. Sandwich, fish ’n chips och hamburgare. Maten i Dublin är riktigt bra och över förväntan, dessutom till en rimlig peng. Irländarna är dessutom ett både vänligt och hjälpsamt folk vilket underlättar när man reser med barn.
Det är verkligen helt underbart att resa med barnen. Vi tittar på guidebokens sevärdheter men även grävmaskiner och ambulanser. Barnen är lätta och smidiga att ta med och gnäller nästan ingenting, naturligtvis får vi lyssna och anpassa resan en del till deras förutsättningar och önskemål men det känns inte som att vi avstår något på grund av barnen. Favoritstället är nog övervåningen på bussarna där man storögt kan se vad som passerar förbi. Vi har med oss en vagn och en ryggsäck mer barnsits. Det råder viss konkurrens mellan barnen om vem som ska sitta i ryggsäcken, men det är ganska skönt att sova en stund i vagnen för att hämta ny kraft.
Idag när Cissi körde vagnen på en kullerstensgata i området Temple Bar hör vi hur två killar kommenterar Albin i vagnen. Han sitter med guideboken i handen och försöker titta på kartan. De kommenterar att han inte har en chans att läsa kartan så som vagnen studsar och hoppar över stenarna. De blonda vikingabarnen drar ögon till sig!
Dag två bjöd på mer av sight seeing bussar och en hel del promenad i olika delar av stan. I Phoenix park fick barnen chans att springa av sig ordentligt. Att springa runt stentornet (Viktors ord för obelisk) och upp och ner för trappan var riktigt roligt. Av stan har vi nu betat av flera sevärdheter som Jameson Destillery, Temple Bar, Trinity Collage och Grafton street.
På vägen hem efter att den yngste hade somnat passade vi på att avnjuta varsin Irish Coffee, äppeljuice och mjölk på en pub nära hotellet. Att den äldsta förärades både äppeljuice och mjölk beror på att frun läste fel på etiketten och först trodde juicen innehöll 3% alkohol. 100 ml var visst istället 3% av dagligt rekommenderat energiintag. Irish Coffee och pints verkar sakna motsvarande rekommendation…
Vädret har hittills motsvarat svensk sommar anno 2015 vilket passar rätt bra för turistande i en storstad.