Kategori: Familjen

För ett par dagar sedan var jag och Viktor på biblioteket. Han blev då kallad för hen. Det är inte ok. En individ har ett kön. Det kommer man inte ifrån, det är så enkelt. Bara för att betraktaren inte kan se könet på en individ anser inte jag det berättigat att kalla den för hen. Jag tycker i grunden att hen är ett överflödigt ord, jag tycker vi har andra pronomen som fungerar lika bra. Men om det nu ska användas kan jag tycka att det i så fall ska användas när det är en generell person eller grupp där kön är irrelevant, exempelvis i en anställningsannons, informationsbroschyr eller liknande. Men för mig kan aldrig en specifik individ vara könsneutral, det är en man/kvinna, pojke/flicka. Vet man inte får man väl fråga.Kön är för mig inget dramatiskt, det är fullt naturligt. Det finns två kön som har olika egenskaper. Däremot är inget kön mer värt än det andra. Det är vad jag vill lära mitt barn, att oavsett kön kan du bli och göra vad du vill. Att lära Viktor det är det viktigaste jag kan göra.

Hoppas att jag inte behöver börja klä Viktor i blått för att slippa fler hen kommentarer. Förstår precis hur Rachel i vänner kände det när alla trodde att hennes lilla Emma var en kille. Jag har världens finaste och underbaraste lilla pojke och jag kommer inte ta ur honom den delen av hans identitet. För mig är det viktigt att det är en liten kille, precis som det är viktigt att jag är en tjej.