Premiär

Igår var det premiär för Albin att få börja gå på babysim. Han hade varit jätte duktig och verkar gilla det. Fast han var visst lite trött. Bilden på handduken är tagen för ganska exakt ett år sedan. Vår lille kille.Albin feb 14

Gillar att bada vet vi ju att han gör.

Anders och Albin stugan

Skridskoåkning

Igår föreslog Morfar att vi skulle åka till Butbro och prova isen. Utmärkt idé tyckte vi. Morfar laddade med varmkorv som mellanmål som var populärt. Viktor susade fram på den blanka isen i full fart i pulkan.
Morfar och Viktor

Albin föredrog vagnen och sladdade omkring på fyra jul.
Morfar och Albin

Kusin Henry föredrog att åka i trygga (?) pappas famn.
Ante och Henry

Viktor somnade gotti bilen hem efter all friskluft. Idag pratade han om att åka tillbaka och åka skridskor. Kul att han gillar friluftsliv. Han skar sig lite på mina skridskor och undersökte isdubbar och kastlina noggrant.

Episoder hos en småbarnsfamilj

Du vet att du äter hos en barnfamilj när;

  • Albin har kommit på att det är väldigt roligt att stå upp i barnstolen vilket han gör i stort sett varje gång vi äter. Vi tycker inte riktigt att det beteendet är ok och har väl tillrättavisat en gång eller två. Igår vid frukosten är det Viktor som tillrättavisar och säger helt plötsligt; ”Sitt ner, unge man”. Anders och jag skrattade och skrattade och skrattade.
  • När du vid middagen märker att det börjar skvala i stolen bredvid. Du tittar dit och inser att någon inte hunnit gå på pottan. Du frågar ”kan du sluta kissa så springer vi till pottan?” och får ett tydligt besked; ”Nej”. Bara att sitta kvar, skratta lite och vänta. Sen blir det dusch och torka rent, därefter kan vi fortsätta äta. Jo, den lilla satt ju kvar och åt ensam i godan ro.

Det är ibland förvånande att vi hinner äta alls, det händer alltid något. Å andra sidan är det vår heliga stund. Vi äter alltid ihop hela familjen och pratar om ditt och datt. Roligast är när Albin och Viktor sätter igång och snackar med varandra.

 

Arlanda

Jag har alltid gillat flygplatser. Varför vet jag inte. Kanske är det känslan av förväntningar, att vara på väg, återse nära och kära som skapar en härlig stämning. Jag vet inte riktigt, men trivs på flygplatser gör jag. Igår satt jag en stund i Sky och väntade på tåget. Kunde inte låta bli att fota plogbilarna, så häftigt att se dem komma på rad. Synd att inte Viktor och Albin var med, de hade verkligen gillat det. Snöplogning Arlanda