Kategori: Albin

Du vet att du äter hos en barnfamilj när;

• Albin har kommit på att det är väldigt roligt att stå upp i barnstolen vilket han gör i stort sett varje gång vi äter. Vi tycker inte riktigt att det beteendet är ok och har väl tillrättavisat en gång eller två. Igår vid frukosten är det Viktor som tillrättavisar och säger helt plötsligt; ”Sitt ner, unge man”. Anders och jag skrattade och skrattade och skrattade.
• När du vid middagen märker att det börjar skvala i stolen bredvid. Du tittar dit och inser att någon inte hunnit gå på pottan. Du frågar ”kan du sluta kissa så springer vi till pottan?” och får ett tydligt besked; ”Nej”. Bara att sitta kvar, skratta lite och vänta. Sen blir det dusch och torka rent, därefter kan vi fortsätta äta. Jo, den lilla satt ju kvar och åt ensam i godan ro.

Det är ibland förvånande att vi hinner äta alls, det händer alltid något. Å andra sidan är det vår heliga stund. Vi äter alltid ihop hela familjen och pratar om ditt och datt. Roligast är när Albin och Viktor sätter igång och snackar med varandra.

Det började som tidigare nämnts med födelsedagsfirande hos gubben i fredags. I lördags blev det stora bakdagen för Anders och barnen. Jag smågrejade mest. Men vi har fått det juligare och juligare. Trevligt. Vi bjöd igen till födelsedagsbarnet, alltså gubben och även gumman som fick komma över och provsmaka julbaket. Idag hade jag, Viktor och mormor den stora pysseldagen, får lägga upp bild på våra fina pingviner vid tillfälle. Föga förvånande tröttnade mormor efter 3 minuter och Viktor efter 5 minuter (ok, jag kanske överdriver lite) men turordningen stämmer dock! Mormor satt dock pliktskyldigt kvar och var sällskap. Ikväll blev det middag hos oss, grymt att bo så nära. Vi kokade potatisen. Stek, sås och grönsaker levererades till dörren. Hoppas på repris på julafton, kanske inte stek då, men vi står för potatisen och resten levereras till dörren. Jag menar vi får ju ändå ta hand om disken. Jag tycker det blir en win-win!

För övrigt måste jag bara berätta att Albin numera går lite stapplande steg. Inte alltid så många men går det gör han. Han är så sjukt nöjd och tycker oftast det är roligt när Viktor hjälper honom. Roligaste hittills var när han gick hos gubben i fredags och samtidigt klappade händerna. Glädjen var total och det gick finfint, fram till dess att det blev för mycket att hålla reda på och han kraschade med huvudet före. Underbara gullune!