Idag är det två år sedan vi gifte oss. Vi firar lite lagom med extra festlig middag. Inser att vi faktiskt inte bjudit på så mycket bilder så här kommer ett gäng. Vissa används säkert igen. Tack Carro för alla underbara bilder. Gud va roligt vi hade under fotograferingen! Hela helgen var helt oförglömlig. Vi är så glada och tacksamma till er alla som var med. Ni gjorde vårt bröllop till ett minne för livet.
För er som inte var på vårt bröllop kanske en förklaring av föregående inlägg kan passa. Annika och Carro överraskade med att ha tejpat fast tepåsar under alla gästers stolar. De fick sedan alla gäster skriva en hälsning på och vi fick hem en teburk och tepåsarna. Successivt öppnar vi efterhand och minns och skrattar. Dagens visdom påtalar jag ofta för Anders men det verkar liksom inte sjunka in. Kanske borde ramas in och placeras på hans sängbord? Eller är det då jag får sova ensam i vår säng?:)
Den 30 augusti ska vi gå på Coldplay på Stadion tillsammans med våra underbara vänner i Karlshamn. Det ska bli en riktig helkväll med middag, konsert och hotellövernattning. Ska bli lyxigt som den småbarnsförälder man är. (Jag kommer säkert tycka det är jobbigt men det lär jag väl återkomma till så det lämnar vi nu). Bokade hotellet i veckan, Elite Hotel Stockholm Plaza, precis vid Humlegården. Bestämde också att ska det va så ska det så jag bokade Delux rum åt oss:-).
 |
| Bild på deluxrum, hämtad från Elites hemsida. |
Jag ska gifta mig!!!! Det var faktiskt bland det första jag sa vid frukosten till min familj! Helt underbar känsla men lite märkligt att den där dagen man hade planerat inför äntligen var här.
Dagen var helt klart inrutad. Först en stadig frukost sen blev det piffning av hår, sminkning osv. Jag och tjejerna hade skoj och hann med mycket roliga skratt men även en och annan tår. Efter att jag var klar fick jag sätta på mig vanliga kläder för att gå ner och äta lunch. Lite svårt att varva ner och äta men pillade i mig ordentligt i varje fall. När bröllopssviten så var tom på brud med väninnor övertogs den av brudgum och bror som också skulle snyggas till. Sen var det dags för fotografering, ett helt följe kom efter och det var många övriga gäster som kom med kommentarer och glada tillrop. Bilderna blev fantastiska och vi hade flera hjälpredor som hjälpte till med att hålla ytterkläder, fixa med renfällarna, rolla kläderna för att minimera alla renhår. Tack!
 |
| Jag och pappa vid lunchen. foto CN |
När fotograferingen var klar hade de som hjälpt oss lite bråttom att göra sig klara till kyrkan, vi skulle komma sist så vi fick gå och skrota ett tag. Jag vet inte vem som var nervösast, men jag tror faktiskt att det var pappa. Han skulle köra oss till kyrkan och han var nog faktiskt den mest nervösa i bilen följt av brudgummen. (Min nervositet hade jag haft dagen innan). Väl i kyrkan kom dock nervositeten smygande. Det var en helt fantastisk känsla att gå nerför kyrkgången, men oj vad jobbigt det var. Le och titta på alla och bara njuta av stunden och av att vara i fokus och njöt det gjorde jag. Det värmer så enormt mycket att se alla glada människor som man håller så mycket av finnas där och att de vill dela denna stund med oss. Ceremonin gick bra och jag stakade mig lite när jag sa löftena och jag tror att mitt JA var lite tyst (så om ni inte hörde, nu vet ni, jag sa JA!). Det var så skönt att vi hade träffat prästen dagen innan och hon var ett enormt stöd när det var extra känslosamt, hennes ord på vägen innan vigseln gjorde att jag kände mig trygg. Kate läste dikten ”The One” och Linda sjöng Kents ”Utan dina andetag”, det var så vackert! Extra tack till dem:-).
Utanför kyrkan blev det sedan traditionellt kramkalas med riskastning, varm dryck och en massa känslor. Det var roligt att vi överraskade gästerna med att det stod en söööööt fin nordsvensk med släde utanför och väntade. Under vigseln hade det dessutom börjat snöa lite så där alldeles lagom, så inramningen blev helt underbar, varm dryck, häst, snöfall, marschaller. Ja, det var helt perfekt!
Festen på kvällen sedan var så bra! Det roligaste var även här att alla verkade ha så himla roligt. Våra toastmasters gjorde ett fantastiskt jobb och alla andra som hittade på den ena tokigheten efter den andra. När jag med förbundna ögon skulle välja ut vilken rumpa jag hade gift mig med lockade till många skratt och jag fick klämma ordentligt:-). Ja, vi hade så roligt och är så tacksamma för alla som har bidragit och hedrat oss med sin närvaro. Festen slutade någon gång vid tre-tiden tror jag, då gav vi och de sista tappra upp. Jag tror vi båda somnade utmattade men lyckliga!
 |
| Precis utanför fjällstationen foto CN |
 |
|||
| Självklart tog vi med oss hela familjen! foto CN |
 |
| Tycker om denna bild foto CN |
Fredagen passade många på att njuta av det underbara vädret genom att ge sig ut i skidbackarna eller i längdspåren. Anders, jag och Carro passade på att träffa prästen. Vi gjorde prästen nervös genom att glömma hindersbeviset på fjällstationen, mamma fick rycka ut och komma förbi kyrkan med det på väg till skidbacken med grabbarna. Prästen Ann-Sofie var verkligen toppen, vi pratade, skrattade och gick igenom hela ceremonin. Det var nog först här som det blev verkligt och jag insåg hur stort det är. Var skönt att få gå igenom det hela dagen innan så att vi visste vad som skulle ske.
 |
| Vi och prästen går igenom vigselakten foto CN |
Efter tiden i kyrkan blev det rekognisering av fotoplatser, bla. tog vi en tur ner till sjön men där blev allt för vitt och det var sjukt blåsigt. Vi hade riktigt rolig, en bit åkte vi fel vilket resulterade i att Anders var på väg att parkera bilen i diket. Jag och Carro fick göra en insats och knuffa upp oss på vägen igen. Det gick bra men det var mycket snö i diket som jag hamnade i. Sen blev det lunch på fjällstationen innan vi fortsatte att leta fotoställen, hittade de bästa precis i anslutning till anläggningen.
 |
| Nere vid sjön foto CN |
 |
| Vår underbara fotograf! (och Anders) |
När vi sedan återkom till fjällstationen sent på eftermiddagen blev det kramar med massor av folk som hade börjat anlända. En riktigt rolig grej var att vi träffade på ett par som vi lärde känna när vi var i alperna sommaren 2009. De var bara där uppe för att få en weekend med längdskidor och bodde på hotellet i Storsätern så de var bara förbi fjällstationen för att kolla läget. Vad är oddsen liksom?
Efter bastu blev det gemensam middag med alla, så att de fick en chans att lära känna varandra. Riktigt lyckat och roligt. Vid vårt bord satt ”familjen”, den riktiga och mina nära vänner. Oj, vad vi skrattade. Framförallt när vi kunde konstatera att familjen Dahlgren fotograferade alla kusiner som de hade lyckats gifta bort, hihi. Det var så himla roligt och en perfekt uppladdning inför lördagen. Alla verkade verkligen ha roligt. Som den ansvarsfulla brud jag är så kröp jag till kojs vid 22-22.30 tiden för att vara laddad inför den stora dagen. Somnade med ett stort leende på läpparna….
 |
| Det roliga bordet…. foto CN |
 |
| Och roligare blev det…. foto CN |
Så, bättre sent än aldrig men här kommer min berättelse av bröllopshelgen. Eftersom jag har mycket att berätta blir den uppdelad i dagarna fyra, precis så som det var.
Vårt bröllop blev faktiskt så mycket bättre än vad någon av oss hade kunnat tro. Klart att vi hade förväntningar på ett lyckat bröllop men det blev så mycket mer. Egentligen började det hela redan vid inbjudningarna, vi trodde att det var en del som kanske skulle tacka nej just för att det var ett bröllop dit alla hade lång resväg. Men det var faktiskt bara två av de inbjudna paren/familjerna som tackade nej.
Vi lämnade Uppsala torsdagen den 5 januari och begav oss tillsammans med några nära vänner och Anders bror med familj upp mot Grövelsjön. Trots en lång dag i bilen gick resan bra med många goa skratt och ny information som avslöjades om min bilvande (som tur var inget jätte chockerande, kanske dock inte föräldrarvänligt om man frågar Anders). Väl framme möttes vi av en glad Joel vid bilen som verkade tycka att det var på tiden att vi kom:-). Vi kunde även konstatera att allt var med och att det var bra att vi hade bröllopssviten!
 |
|
| Joel och Anders – foto CN |
Efter installation fanns det tid för bastu och som en glad överraskning hade även några fler släktingar och vänner kommit redan på torsdagen. Efter god middag i restaurangen hade jag, Anders, Martin och Maria (våra fantastiska toastmasters) möte med restaurangchefen och bröllopsansvariga. Här gicks all planering av middagen, bordsplacering osv igenom. Anders undrade även om de hade lyckats hitta några renfiléer som vi kunde låna till fotograferingen. (Något mer bisarra bröllopsfoton än om vi hade valt renfällar…) Eller hur var det nu älskling?! Roligt blev det i varje fall.
Nu har jag äntligen börjat landa lite i att vara gift. Att säga min man har blivit mer naturligt. Dahlgren däremot…. nä, fortfarande inte officiellt, alltså kör jag Svensson. Lite skumt vid möten på jobbet med externa personer som man ska ha fortsatt kontakt med, säger Svensson, men ska man även förklara att snart kanske det kommer ett mejl från Cecilia Dahlgren istället och att det fortfarande är jag? Har kommit på att jag gör lite varannan gång. Har kollat med Skatteverket och de vet i vart fall att namnet ska bytas, dock lite oklart om vigselbeviset är kvar hos prästen (mycket svårt att tro det), posten eller i en hög hos Skatteverket. Som den f.d. myndighetsperson jag är tror jag nog att den finns någonstans hos Skatteverket….
Vi har nyss njutit av en lång lördagsfrukost med hembakade bagels med rökt skinka och cream cheese. Mums. Sitter nu i vardagsrummet och njuter av brasa och dricker te. Maken drar på tjänsteresa till London nästa vecka så det blir en lugn helg med hemmapyssel. En tur in till stan står på schemat för dagen. Därefter har jag bestämt mig för att inviga vår fina Ankarsrum assistent genom att baka semlor och eventuellt blåbärsbullar. Får se vad jag orkar. Just semlor är ett måste, jag är inte så förtjust i köpe semlor eftersom de är alldeles förstora, nu gör jag dem mer lagom.
Imorgon firar vi ett år som förlovade:-). Vilket för mig osökt in på nyheten vi fick igår att lillebror gått och ringmärkt sig. Grattis Ante och Emma!
Mrs Dahlgren… gillar det bättre än fru Dahlgren. När vi kom till hotellrummet stod en flaska champange på rummet med ett brev adresserat till mig, Mrs Dahlgren:-), med gratulationer till brudparet, trevligt tyckte vi.
 |
||||||||
| Liten provsmakning blev det… |
Rom var en väldigt trevlig stad med mycket att se. Blir nästan lite övermäktigt med alla ruiner och historiska platser. På väg till ett monument hittar man tre till. Det finns med andra ord mycket kvar att se, men vi har ändå sett mycket. Förutom alla mäktiga byggnader har vi njutit av fantastisk italiensk mat, pastan är verkligen något särskilt. Vinet var enligt säkra källor också riktigt bra (utom till någon lunch), den färskpressade juicen var underbar. Härligt och fint väder hade vi, sol varje dag och perfekt att sitta ute och äta både lunch och middag. Det var runt 15 grader mitt på dagen så det var verkligen över förväntan.
 |
| Första lunchen, pizza Margherita |
 |
||||||||||
| Anders åskådare vid en demonstration mot sänkta inkomster för taxichaufförer. |
 |
| Vykort måste ju bara skickas från Vatkanstaten |
 |
| På väg upp i Peterskyrkans kupol |
 |
| Maken i Colosseum |
 |
| Riktigt imponerande byggnadsverk |
 |
| Utsikt från Spanska trappan |
Sammanfattningsvis har vi haft en riktigt härlig bröllopsresa i Rom med gott om tid för att bara få njuta av att vara vi:-). Vi kastade båda mynt i Fontana di trevi så vi får se om vi återvänder, det sägs så i varje fall.
Så nu är jag alltså gift. Har varit det ett par dagar och det känns toppen! Lite svårt vid att vänja sig vid efternamnet, men det är inte officiellt ännu så jag ser det som en övergångsperiod. Tycker även det är konstigt när jag blir kallad för fru, mycket mer logiskt att kalla Anders för man.
Vi hade ett helt fantastiskt bröllop och en berättelse från bruden och bilder kommer framöver. Nu är det istället dags att packa resväskan för imorgon bär det av till Rom!
