Vet att flera av er som läser har hört om vår lilla plutt, men känner att vi har varit lite dåliga på att informera. Albin är ganska liten har väl egentligen varit det sen tidigt. Men båda våra har legat under viktkurvan och med Viktor fick vi kontrollera vikten vid något extra tillfälle. I förra veckan när vi vägde så skulle de skriva ut kurvan för läkaren hade sagt att han ville se den för bedömning om vi ska remitteras vidare för utredning. Läkaren skulle kolla journalen i tisdags (vi var där förra torsdagen). I min värld var det lång väntan på att få höra något och nog har min oro varit ganska stor och en hel del tårar (många i smyg). Sjukt jobbigt att känna sig så maktlös. För han äter ju, men man funderar på vad man kan göra annorlunda. I tisdags typ kvart i fyra ringde de äntligen. Läkaren ville träffa oss på onsdagen 8:15 innan han beslutade om åtgärd. Nu hade han ökat 200g (förvisso hade han nyss ätit och inte bajsat) men läkaren var trots allt det ”nöjd”, kanske en uppgång på 100g på den veckan (vägningen innan var 70g på en månad). Läkaren vill att vi ska följa hans utveckling noga framöver och vi har en ny vägning nästa vecka. Under tiden matar vi på och kryddar med extra fett. Troligtvis är han överkänslig mot mjölk, han får mjölkfri gröt sen nån gång i maj och sen ca två veckor har även jag mjölkfri kost vilket verkar göra honom gott. I övrigt är Albin en väldigt glad kille som är med, nyfiken, skrattar och utvecklas precis som han ska, vilket är skälet till att läkaren vill avvakta. Känns bra och läkaren var tydlig med att vi inte behöver oroa oss (läs mamman). Hoppas verkligen att det vänder uppåt nu. Här kommer en bild på liten koller som vill in i badrummet.
