För en vecka sedan blev farfar-hajen bortjagad i samband med stugans badande. Idag blev morfar övermannad och omkullbrottad av samarbetande busbarn.
När vi skulle lämna stugan i söndags grät Viktor krokodiltårar för att han inte fick hjälpa farmor. Mormor möts alltid i
dörren och måste alltid vinkas av.
Båda våra barn ha så underbart bra kontakt med både mor- och farföräldrar. Båda parter verkar få ut något positivt av detta och glädjen att uppleva kärlek genom sina barns ögon är obeskrivlig. Naturligtvis blir det ibland tydligare med Viktor som pratar så mycket. Albins ord börjar komma så smått och hans underbara skratt och kroppsspråk visar ändå lika tydligt vad han vill. Inte konstigt att man blir trött om kvällen med all glädje och kärlek som skapats under dagen.