Ni som känner mig vet att det är åtminstone två saker som verkligen hör ihop med mig.
1.) Jag hatar att frysa och jag fryser ofta. (Är på kurs denna vecka och mina kurskompisar konstaterade att jag tagit på mig en varm tröja idag. Ok du behöver inte känna mig särskilt väl för att veta detta).
2.) Jag är klantig. (Ids inte ens gå in på att exemplifiera, överlämnar det till fri tolkning).
Då blir man ju så fantastiskt glad när man får hjälp att ordna upp situationen. Jag har min underbara täckkjol som gör att jag slipper frysa. Den har varit borta ett tag. Kanske inte gör så mycket då den fick fötter i slutet av februari, det ska ju bli varmt och vår. Men inte här -15 på morgonen och väntan på buss = jag fryser fortfarande när jag kommer till kursen 1,5 timme senare.
Kjolen lokaliserades i förra veckan, på något märkligt vis hade den hamnat i Vimmerby. Men vad händer?! Igår låg den min brevlåda, för min fantastiska svärmor tänkte att jag nog saknade den nu i kylan! Tack snälla Viola!!
Det är detta som är vardagslycka!
Så skönt att den kom fram och inte lyckades försvinna på vägen nu när kylan verkar fortsätta ännu en tid. (Den gömde sig länge nog.) Och våren får vi vänta på, till Påsk kanske? Kram/Viola