Lilla tjejen blir stor

Hoppla pålle!

Bästa stället att stå på. Det är samma regler som för killarna, man får klättra och balansera men inte slå sig. 
Ibland behöver man samla ny kraft. 
Pappa, det händer något där borta. Vi fick veta att senare idag ska de skarva vattentät från 50-talet så att fjärrvärmerören kommer förbi. En brandpost behöver lite extra omsorg så att den inte skjuts bort av vattentrycket.

Blir det tråkigt kan man alltid titta på världen uppochner. 

Dagens äventyr – skateparken

Efter förskola och snabbt mellanmål bar det iväg med cyklar till skateparken. Premiär för båda killarna.

Reglerna sa visst att man skulle vara 10 år så vi letade rätt på en annan park. 

Blir man trött så blir man

Ellinor var så klart också med, hon gillar cykeltur i sadeln och att sitta och spana. Jag har ingen bild på det så det får bli från en annan dag

Tjänsteresa nr 2

Så nu har jag jobbat i exakt en månad. Lillfia är hemma med pappa. Som vanligt har det gått bra för oss alla. Det är en omställning och vi missar ibland de banala sakerna som att ta med hennes nappflaska om vi alla ska åka. Om bara jag/Anders är hemma och packar så inga problem, det är när vi är två och ansvaret blir otydligt som vi glömmer. 

Nu är de på äventyr i Malmö och jag på väg till Sturup för jobb. Det är andra tjänsteresan hittills och några fler lär det bli innan sommarledigt. Det är riktigt roligt men mycket mer än jag trodde. Spelar nog in att jag är ny och ambitiös. Tror att det först är när jag kommer in i det som det kan kännas lite lugnare. Men har förstått att det är mycket, jämt. Ser det på kollegorna. Hoppas dock att jag snart kommer in i en tryggare prioritering av vardagen i vart fall.

Helgen och midsommar firar vi med Martin, Maria och Hanna i Karlshamn. Ska bli mysigt och roligt. 

Har inte så många nya bilder att delge (tror att ni helst slipper ”whitebordtavelbilder”). Men har några fina bilder från mys med Linda vid nationaldagen. 

Dagens äventyr – geocaching i Kolmårdsskogen

Förskolan har haft planeringsdag och barnen har därför varit hemma. Efter lunch hjälpte dom mig att byta däck på bilen (jag vet, det blev sent i år) och sen bar det av på äventyr i Kolmårdsskogen uppåt Getsjötorp. När jag var hemma sist med Albin så Geocachade vi en del vilket Viktor kom ihåg – dags för skattjakt!

Första stoppet blev en geocache vid en gammal militär radarstation  

Barnen är lite större och nu bättre på att leta. Skatten var snabbt upphittad och sen blev det mellanmål vid bilen. 

Nästa stopp bara en liten bit bort var en radiopejl, Albin hittade skatten som var gömd där i ett nafs. 

Barnen var taggade och ville vidare, av någon anledning så verkar utflykten också intressera pappan. Nästa stopp var numera nedlagda och plomberade Radargruppcentral Vesslan. Den var inte mycket mer att se än en asfaltsplan och några grushögar mitt i skogen men naturskönt placerat. Intressant att tänka de som arbetade och åkte på de smala grusvägarna till sitt skift, centralen var alltid bemannad. 

Klocka blev lite mer än vad jag tänkt mig så det fick bli pizza till middag. Barnen verkade inte missnöjda…

Efter detta gick vi ut och byggde på den provisoriska trappen med ytterligare ett steg så att barnen når dörrhandtaget. Barnen gillade att köra skruvdragare. Nu ör det sängen! Nya äventyr i morgon. 

Vardagsmys

Igår hade de killkväll när jag och Ellinor var och bowlade och käkade med jobbet. Alla hade trevligt på varsitt håll. Jag åt sjukt god efterrätt. Cheesecake med daim, mums!

Idag hade vi därför lite familjebehov. Så vi passade på att spela spel. Det blev ”Den försvunna diamanten”, ”Tralala” och Ballongspelet. Det är roligt när pappa blir rånad!

Rutiner

Jag försöker att leva i nuet och det är något jag blivit mycket bättre på med tre fantastiska busisar. Försöker även att inte ”slå” på mig själv om jag ”misslyckas”. Det är inte helt lätt att få ihop allt. 

Tid för min egen träning är något som jag verkligen vill få in som en rutin. Kan erkänna att det går sådär. Men vill få snurr på det till när jag börjar jobba så att det blir en rutin i vardagen. Ett mål är att börja träna på morgonen så startar dagen bra. Har även funderat mycket på alla ursäkter som jag brukar ha. Det här att man inte är motiverad. Läste en bra artikel om detta med motivation och träning. Den gick egentligen ut på att det aldrig finns någon motivation och ifrågasatte varför vi eftersträvar just motivation. För handen på hjärtat, hur ofta är du motiverad att hoppa ur sängen och gå till jobbet? Det är ju något vi bara gör. Samma sak med träning. Det finns ett skäl till att Nike lyckats med sin slogan ”just do it”. Så morgonträning nu kör vi! 

Ljuva småbarnsliv

Topp 1 i kategorin samtal jag aldrig trodde jag skulle ha: 

”Färdig”,

”jag kommer”,

”Eller vänta det kommer lite till”…. ”ja det gjorde det!”(stor glädje)

”Är du klar nu”

”Jajamensan!”

I övrigt har kvällen sett ut som följer, torka barn nummer ett, käka falukorv och makaroner, sugit snor i tonerna till högljudda protester, torkat barn nummer två. 

Nu mys i soffan med alla tre guldklimparna.Hoppas på en bättre natt och att lilltjejen får sova.

Och nej jag är inte avvis på Anders som säkert sitter med en kall och väntar på middagen. Jag får ju mysa med de tre bästa och kör nog nattning och mys i vår säng.

Smart…

Viktor har listat ut det. Om mamma är väldigt upptagen med lillasyster märker hon inte… 

Vi var alla på övervåningen och gjorde något. Sen behövde jag byta blöja på Ellinor. Då kommer Viktor och frågar om jag sett Albin. Svarar att jag tror han är på sitt rum men samtidigt som Viktor och jag pratar kommer Albin springande. Jag hör Viktor säga tyst och vänligt ”kom Albin”. Så piper de ner. När jag kommer ner två minuter senare är skafferiet öppet… men jag vet var jag kan leta. Bakom fåtöljen sitter två killar om mumsar bragokex. Eller egentligen bara Albin för Viktor gav honom först och hade inte hunnit få ut något till sig själv. Idag fick de en tillsägelse men för rättvisans skull fick Viktor också ett kex. De är bara för söta.

Tror att de tre små fröna kommer hitta på än mer avancerade hyss framöver. 

När det blir tyst…

…jag tog med mig lilltjejen upp för att duscha. Killarna fick stanna kvar och leka nere. Efter ett tag tyckte jag att det var väldigt tyst. Ilar ner blöt insvept i handduken. Inget svar när jag ropar, inget barn i hallen, inget i vardagsrummet, lekrummet eller köket. Funderar på om de gått ut och ropar nog lite desperat för plötsligt bakom mig hör jag en glad Albin ”Mamma, här är vi” och han tittar fram bakom fåtöljen. Där bakom sitter två glada killar med sina godisburkar. De hade haft lite problem att öppna dem men Viktor hade löst det med hjälp av en gaffel. Mamman var bara glad att de inte gjort något värre men de fick följa med upp och bada så jag kunde återgå till duschen. 


Sandlåda

V: ”Mamma hela vårt hus är en sandlåda”  

J: ”jasså”

V: ” ja, jag hade massor av sand i mina stövlar som jag behövde hälla ut”

Just ovanstående var ganska roligt så det skrattade jag åt.

Dagen har ändå bjudit på Psykbryt nr två på en vecka är nu avklarat. Tjat, gnat och tjafs typ hela dagen. Mycket provokation från liten herre så ja till slut rann bägaren över. Men äldsta gick och lekte med en kompis ett par timmar på eftermiddagen. Albin och Ellinor somnade och jag kunde slöa i soffan och gråta lite. Jag vet älskling att det inte är särskilt konstruktivt att gråta men det känns i varje fall bättre. 

Anders är nu på svensk mark, nu ska bara SJ lyckas leverera hem honom…

Jag tänker vänta tills frukosten är klar innan jag lämnar sängen imorgon så det så!