2010…

Har tidigare antytt att 2010 är ett år som jag inte kan minnas som ett bra år. Det har tyvärr varit ett år med allt för mycket tråkigheter. Förvisso har jag lärt mig massor, men när jag nu och i framtiden ser tillbaka på 2010 kommer det att vara ett år som överskuggas av en hel del sorg. Men det är å andra sidan i svåra tider som man lär sig, ens prioriteringar förändras, det som betyder något är inte längre av samma banala art. Jag är enormt tacksam över min familj och mina nära och kära. Det är under svåra tider som man vet vilka som är ens vänner, inte alltid roligt att upptäcka att vissa sviker, men å andra sidan är livet alltför kort för att jag vill, kan eller orkar lägga energi på personer som inte vill mig väl.

Jag tror inte på någon högre makt, jag tror på människors inneboende godhet. Jag önskar och hoppas att 2011 blir ett bättre år. Känns som att det är osannolikt att det skulle kunna bli lika dåligt som 2010, å andra sidan är det väl precis det som 2010 lärt mig, det finns inget man kan räkna med. Så mitt råd till alla för 2011 är att ta hand om er själva och gör de prioriteringar som känns bra i ert hjärta. Det finns ingen annan som kan säga vad eller hur ni ska prioritera.
Carpe diem!

Tänker avsluta med ett par vackra ord.

Ibland liksom hejdar sig tiden ett slag
och någonting alldeles oväntat sker.
Världen förändrar sig varje dag
men ibland blir den aldrig densamma mer.
– Alf Henriksson

Människor

Jag är faktiskt helt övertygad om att en del människor kommer in i ens liv av olika anledningar vid exakt rätt tillfälle. Ibland behövs det så lite för att man ska bli glad, det finns nog en alldeles speciell anledning till att den människan kom in i just mitt liv just nu. Det tackar vi för! 🙂

En alldeles speciell låt

- Kom ihåg mig då - (av Lars Winnerbäck)

när du står ensam kvar på tå
när ytan inte går att nå
när du träffat botten
kom ihåg mig då

när du tagit första bästa tåg
och ger vad som helst för en dialog
när du står sist i kön
kom ihåg mig då

när vintern gömmer dina spår
så att du inte hittar hem
när du är vilsen i en
vinternatt igen
kom ihåg mig då

när det blir varma sommardar
kom ihåg mig då
kom ihåg mig då
när vinterisen ligger klar
kom ihåg mig då
kom ihåg mig då
här finns du kvar

när du står på toppen och tittar ner
och det är ljust vart än du ser
när du har vunnit
kom ihåg mig då

när du får spring i dina ben
och jordens dragningskraft är klen
när du är luften
kom ihåg mig då

när våren öppnar sina dörrar
och du tar den långa vägen hem
när du sitter på uteserveringen
där vi satt igen
kom ihåg mig då

när det blir varma sommardar ...

när varje dag känns likadan
och när det skymmer över stan
och när du drömmer
kom ihåg mig då

när du har varit i alla vrår
när du har testat allt som går
när du har tröttnat
kom ihåg mig då

när det blir varma sommardagar ...

Jag kommer ihåg, minns, tänker och saknar dig! Jag vet att du vet det.


P.S Låten är allra bäst akustiskt, lyssna på den i föregående inlägg.

Tankar för dagen

Hemma hos oss fungerar radion som väckarklocka och varje morgon strax före 7 har de något som de kallar för ”tankar för dagen”, så här kommer nu mina.

Jag har alltid funderat mycket på livets stora frågor, ytterligare ett ämne som jag säkert kommer att återkomma till på denna blogg. Nyligen trillade jag över en intressant beskrivning av religion. ”Jag har problem med en religion som säger att tron i sig själv ska vara biljetten till himlen. Alltså att idealet ska vara förmågan att manipulera ditt eget förnuft att godta något som ditt förstånd inte accepterar. Det är samma modell till intellektuell underkastelse som diktaturer under alla tider har använt sig av, tanken om ett högre vetande som man inte ska ansätta med beviskrav”.
Ur boken Frälsaren av Jo Nesbø.