Vet inte riktigt om jag ska säga tack till detta välkomnande. Jag har sett nålen… Men nu är det helt enkelt dags! Har tänkt så många gånger att jag ska börja ge blod, men aldrig kommit till skott. Men nu så! Fast det förstås jag har sett nålen… Nåväl jag måste vänta tills Lillkillen är 9 månader så jag har ju en vecka på mig att vänja mig vid tanken på nålen. Det kanske finns någon grupp för oss som är nålrädda? Nån som vet?
Stolt över dig vännen!
Alltså det är ju inte för att det är skönt man ger blod…
Det enda tips jag kan ge är att titta inte på nålen eller åt det hållet där de tar blod. Tar de blod i vänster arm kikar jag åt höger 🙂
Men man är ju nyfiken så man har ju kikat några gånger, bad misstake! Resultatet blir en blekare nyans i ansiktet och tendens till stjärnor i himmeln.
Stort av dig att ge blod, ett bra sätt att bidra till svensk sjukvård.
Linda, jag är ganska nöjd själv, tagit första steget iaf:-)
Tack för tipsen Martin. Tydligen är det så att jag får titta åt vänster för det verkar va högerarmen som är bäst och med tanke på att skräcken är att det inte går på första sticket vägrar jag visa vänster arm:-). Instämmer med att det är ett lätt sätt att bidra och det känns som det minsta man kan göra. Jag har dessutom en ovanlig blodgrupp och typ så det ligger i princip alltid på LÅG – (Behovet av denna blodgrupp är stort. Påfyllning behövs inom de närmaste dagarna.)