Det är en dag som borde innebära ett foto här på bloggen och ett grattis. Men framförallt ett samtal som borde ringas, som jag vill ringa men inte kan. Jag ska inte glorifiera vår relation, men det fanns två dagar som vi alltid ringde. Och det var idag, på din stora dag och i augusti på min stora dag. Eller ja, vi ringde nog i anslutning till för det var inte alltid rätt dag prickades in och ledsen att säga det men det var nog oftare du som ringde nån dag senare. Men vad gjorde det? Vi ringdes. Skulle ge vad som helst för att kunna lyfta luren och prata ett par rader. Saknar dig otroligt mycket! Minns dig och tänker på dig, vissa dagar mer än andra. Grattis brorsan!