På pendeltåget på väg hem från Stockholm;
A: Hej älskling. Tycker om dig massor. Puss å Kram/Prinsen
C: Tur att vi har våra I-phones. Jag känner verkligen att vi kommunicerar mycket bättre nuförtiden:-). Puss
A: Jag också. Skönt att vi är på samma våglängd! Kanske ska vi låta våra I-phones bli tillsammans också. Puss
A: Vad ler du åt?
A: Varför ler du ännu mer nu?
A: Stör jag?
A: Ignorerar du mig?
C: Nja min I-phone gillar sin självständighet:-) åt min egen fyndighet o nu även din nyfikenhet o otålighet. Här ignoreras inget men jag betalar mina egna sms. Vill du sponsra? Puss
A: Är du klar med romanen snart eller skriver du bara långsamt?
C: Klar pucko! Titta man kan bli irriterad här med.
C: Vaddå, blev du sur u? Eller har du bara slutat prata med mig????
C: Vaddå, fattar inget? Pratar vi IRL helt plötsligt?
Sen fortsatte dialogen ytterligare ett tag. Tjejen som satt bredvid Anders undrade nog vad vi gjorde:-). Ibland är man lättroad. Jag är glad att vi har våra I-phones och våra Mac. Lite överflödigt att prata med varandra:-)