Projektledaren säger upp sig

Min sambo kommenterade ett tidigare inlägg som jag gjorde här genom att skriva följande; ”Som ordförande i projektets styrgrupp är det ju så klart sorgligt att ens projektledare desperat försöker bli av med en bok jag tror projektledaren både behöver läsa om och läsa en tredje gång. Repetitio est mater studiorum”

Men denna vecka tänkte jag helt enkelt testa några av knepen i den boken, för även om jag tjänade storkovan på att sälja den (5 kr) så innebär ju inte det att jag inte kan dra nytta av den nu. Lika bra att motbevisa sambon att jag har lärt mig något. Detta kommer att bli en riktig utmaning för ett kontrollfreak som mig. Jag har väldigt svårt för att låta saker vara oplanerade och bli som det blir. Vet inte hur ofta jag tänker: nej, nu ska jag inte bry mig och sen tar det 30 min och nog f:n har jag tagit tag i det. Redan nu när jag skriver det här så har jag kommit på minst fem saker jag borde ta tag i nu. Frågan är bara om det nödvändigtvis alltid måste falla tillbaka på mig. Oj, vilken utmaning detta kommer att bli. Hur länge tror ni det fungerar?

En reaktion på ”Projektledaren säger upp sig”

  1. Kanske var det er förmåga med ord som förde dig och din sambo tillsammans! 😉

    Nu måste jag ärligen erkänna att jag önskar att projektledaren kunde väntat med att säga upp sig i sådär en, två veckor men applåderar dina goda intentioner! Sen får jag erkänna – som ett kontrollfreak till ett annat – detta är ett projekt jag inte är säker på att du kommer ro i land. Men önskar dig lycka till!!!

    Och om alla goda råd inte fungerar och alla ”måsten” oförskämt gör sig påminda, så är det ju alltid möjligt att köpa boken igen och följa sambons råd… Och sedan låna ut den till en vän!

    / Linda

Kommentarer inaktiverade.