Ett mål avklarat


Som ni vet gillar jag att träna och nu i år har jag kommit igång ordentligt. För mig finns det flera skäl att träna men den kanske viktigaste moroten är att jag mår så himla mycket bättre. Det finns inget som kan bota en tråkig dag och skingra tankarna så bra som ett motionspass. Att motionen sedan bidrar till andra positiva effekter skadar ju inte.

Ett träningsmål som jag satte upp för i år var att spring Stockholm halvmarathon. Vilket jag gjorde igår. Min ambition var att klara den på under två timmar. Trots lätt hosta fixade jag det. Det mina vänner är något som jag kommer att leva länge på. Ett trevligt bevis på att träningen ger resultat!

Laddar

Nu laddas det för fullt. Tror att sitta i fåtöljen, läsa och surfa är riktigt bra uppladdning. Har dock ätit en stadig frukost med äggmacka, skinkmacka, te och yoghurt. Sedan blir det pastalunch. Det jag nu måste göra är att dricka mer vatten, det får inte underskattas. Sen ska det nog bli en bra eftermiddag. Ladda, ladda, ladda! 🙂

Skönt…

denna dag är över och nu är ordningen återställd. Nåja, hyfsat i varje fall, men det är i varje fall bättre. Mamma och pappa, vill bara säga att ni är det finaste som finns och jag älskar er. Tack för att ni alltid finns där! Blomman här är till er – från oss:-)

Vindens näste i Tarfala

Under fjällvandringen så tältade vi i Tarfaladalen, mellan forskningsstationen och fjällstationen. Jag visste att det var blåsigt i Tarfala, enligt SMHI har Tarfala Sveriges högsta uppmätta vindhastighet på 81 m/s. 20:e december 1992. Efter det blåsiga tältandet i Tarfala diskuterade vi hur mycket det egentligen blåste. Svårt att veta. Jag mejlade SMHI och frågade och fick statistik timme för timme.

Medelvinden var kanske inte så imponerande – den varierade mellan ca 4 till 14 m/s (måttlig vind till frisk vind). Byvindarna däremot var mer imponerande, ca 18 till max på 32,5 m/s (hård vind till svår storm) Vi var två tiondelar från orkan. Skalor för vindhastighet.

Sommarens fjällvanding

En av höjdpunkterna på sommarens semester var fjällvandringen i Kebnekaisefjällen. Tänkte här dela med mig av en reseberättelse.

Dag 1. Nikkaluokta – Kebnekaise
Resdagen – förmiddagsflyg till Kiruna med därpå följande bussresa till Nikkaluokta. Vandringen startar vid 16-tiden på eftermiddagen med Kebnekaise fjällstation som mål. Efter ca 5 km fester vi till det med en renburgare på Lap Dånalds. Gott och annorlunda. Efter kolhydratladdning fortsätter vandringen i solnedgång till fjällstationen och ca en kilometer förbi där vi etablerar basläger. Efter totalt ca 20 km vandring sover man gott.


Dag 2. Sveriges tak
Tidig uppstigning, lite mulet. Väderprognosen har visat att det ska bli riktigt bra väder framåt lunchtid. Vandringen sker längs västra leden som är den vanligaste. Det är en säker vandring på totalt ca 9 km och drygt 1400 höjdmeter. Jag bär på vår lilla dagsryggsäck. Sista biten upp mot Virranvárri börjar det gå rätt tungt. Nötter, russin och lite vila så går det bra igen. Vi fortsätter med västra ledens nackdel, 200 förlorade höjdmeter. Därefter återstår sista rycket upp mot toppstugan. Även här går det tungt en bit och jag får känna på vad det innebär att gå in i väggen. Lite mer energiintag så går det bra igen. Tyvärr har vädret blivit rätt dåligt med dimma blandat med regn. Vi tar ca en timmes paus i väntan på solen. Därefter går vi de sista 20 min mot toppen. Väl framme vid toppglaciären är vädret riktigt dåligt men inte värren än att det går att gå en bit upp på glaciären. Vi kom så pass högt att vi känner att vi varit på toppen. Därefter bar det av utför i rask takt. Väl nere väntade topp middag och en natts god sömn efter ett gott dagsverke.

Dag 3. Tarfala
Efter de första två dagarnas vandring står en lite lugnare dag på schemat. Väl uppe i Tarfaladalen kommer regnet och vinden tilltar. Vi bestämmer oss för att tälta på en tältplats med ett stenmursvindskydd ungefär mitt emellan STF Tarfala och forskningsstationen. Liten utmaning att sätta upp tältet i vinden. Tre gånger får jag gå ut och sätta lossade tältpinnar på plats – trots stora stenar på lina/pinne. Inte mycket sömn den natten. Vid ett par tillfällen under kvällen var jag också ute för att bättra på muren som var tänkt att bryta vinden. Tyvärr tappade jag en sten på tältduken och orsakade revan på bilden nedan. Trist, men tältet får lite patina.

Dag 4. Tarfala & Singi
Vid 4-tiden och inte särskilt mycket sömn beslutade vi oss för att nu får det vara nog. Efter rådslag om hur tältet skulle rivas revs det med lyckat resultat och vi vandrade ner till fjällskogen någon kilometer från Kebnekaise fjällstation. Blåste rätt bra även i skogen, men inte mer än att vi kunde få några timmars välförtjänt sömn. Vi såg ett sönderblåst tält på vägen ner, skönt att det inte var vi.

Ursprungliga planerade vägen var att från Tarfala gå över mot Kaskavagge. Med tanke på vädret tänkte vi om och gick i trist väder och kraftigt motvind mot Singi istället. Väl i Singi tog vi in för en natt i fjällstationens värme. Åter till civilisationen, om än med gasspis och vedkamin. Nattens sömn var fantastisk.

Dag 5. Stuor Reaiddággi via Sälka
Morgonen i Singi bjöd på nybakat bröd och äggröra. Egentorkat ägg blandat med pulvermjölk var ett väl fungerande recept. Vandringen mot via Sälka gick i fantastiskt väder med mojnande vindar, klarblå himmel och sol. Natten spenderade vi på en fantastisk tältplats i Stuor Reaiddávággi vid sjön Reaiddájávri. Bad och tvagning precis innan solen försvann bakom topparna, sen blev det snabbt markant svalare. Middagen lagades därför i tältets absid.


Dag 6. Unna Räita via Nallo
Ytterliggare en dag med fantastiskt väder. Vi var lite osäkra på vilken dal vi skulle välja ned mot Visttasvággi och gick därför till Nallostugan för att prata lite med stugvärden. Rekommendationen blev Unna Reaiddávággi. Tältet vi spenderat nätterna i är ett Hilleberg Nallo 2 GT – kul att också få se tältets hemvist. Vandringen gick delvis tillbaka samma väg för att sedan bära av upp i stenskravel mot Unna Räita. Stugan var väldigt förfallen och med möss inneboende. Vi valde därför att tälta där.

Dag 7. Unna Reaiddávággi till Visttasvággi
Fortsatt bra väder och en dag i nedförslut. Vi tog en lång avslappnad lunch i solens värme. Fick se ett par renar vada innan vi fortsatte. En bit kom vi tyvärr för nära vattendraget och fick kämpa en timme genom fantastisk tät fjällvegetation. Sen upptäckte vi att att lite högre upp var det öppen fjällhed. Ett par vad innan vi var helt nere i Visttasvággi och vi valde sen att ganska snart tälta för natten.

Dag 8. Visttasvággi
Enkel men ganska så trist vandring genom Visttasvággi ner till Nikkaluokta – ca 24 km. Väl framme i Nikkaluokta hittade vi en naturskön tältplats, som ganska så snart visade sig ligga 150 meter från helikopterplattan. Skönt att de inte flyger på natten, däremot började de flyga före åtta.


Dag 9. Kiruna
Civilisation och lyx i form av hotell med bastubad. Spenderade kvällen i sängen framför en film på tv och pizza.

Projektledaren säger upp sig

Min sambo kommenterade ett tidigare inlägg som jag gjorde här genom att skriva följande; ”Som ordförande i projektets styrgrupp är det ju så klart sorgligt att ens projektledare desperat försöker bli av med en bok jag tror projektledaren både behöver läsa om och läsa en tredje gång. Repetitio est mater studiorum”

Men denna vecka tänkte jag helt enkelt testa några av knepen i den boken, för även om jag tjänade storkovan på att sälja den (5 kr) så innebär ju inte det att jag inte kan dra nytta av den nu. Lika bra att motbevisa sambon att jag har lärt mig något. Detta kommer att bli en riktig utmaning för ett kontrollfreak som mig. Jag har väldigt svårt för att låta saker vara oplanerade och bli som det blir. Vet inte hur ofta jag tänker: nej, nu ska jag inte bry mig och sen tar det 30 min och nog f:n har jag tagit tag i det. Redan nu när jag skriver det här så har jag kommit på minst fem saker jag borde ta tag i nu. Frågan är bara om det nödvändigtvis alltid måste falla tillbaka på mig. Oj, vilken utmaning detta kommer att bli. Hur länge tror ni det fungerar?