När det blir tyst…

…jag tog med mig lilltjejen upp för att duscha. Killarna fick stanna kvar och leka nere. Efter ett tag tyckte jag att det var väldigt tyst. Ilar ner blöt insvept i handduken. Inget svar när jag ropar, inget barn i hallen, inget i vardagsrummet, lekrummet eller köket. Funderar på om de gått ut och ropar nog lite desperat för plötsligt bakom mig hör jag en glad Albin ”Mamma, här är vi” och han tittar fram bakom fåtöljen. Där bakom sitter två glada killar med sina godisburkar. De hade haft lite problem att öppna dem men Viktor hade löst det med hjälp av en gaffel. Mamman var bara glad att de inte gjort något värre men de fick följa med upp och bada så jag kunde återgå till duschen. 


2 reaktioner på ”När det blir tyst…”

    1. Precis! Nöjda och glada var de. Viktor har återberättat själv för Anders, det var riktigt roligt att höra

Kommentarer inaktiverade.