Villaidyllens familj har åkt till Dalarna för Vasaloppshelg. Fru, barn, svärföräldrar och takbox, allt i en stuga i Rättvik. Takboxen utanför om man ska vara petig. Svärfar har lagat både lasagne (gudomlig!) och köttfärssås. Lasagnen kvalar in på plats två eller tre av alla lasagner jag ätit. Den slår alla jag lagat. I topp är en lasagne på en färga mellan Rödby – Puttgarden i mina tonår. Nåväl, åter till ämnet.
Fru och svärmor ställde upp på startlinjen i Oxberg. Tjejvasan stod på dagens program. Viktor lärde sig ropa heja-heja, och ropade fram alla i fäders spår. Albin sov mest.
Mina skidor ägnade dagen åt spa-vila inför morgondagens kraftprov. Nio mil är en lång sträcka. Jag tvekade inte länge inför vilken behandling skidorna skulle få. Standard eller racing, standard eller racing. Valet föll snabbt på standard, då kan jag alltid bortförklara en dålig prestation med att jag inte hade racing. Hur prestationen varit med racing vet jag inte, men med enbart två mil på skidor i år är risken att skidorna gått i mål före mig.
Spa-personalen såg ut att veta vad den gör men pratade om klister. Vad vet jag, men bra glid och klister i samma mening låter motsägelsefullt. Kanske det som är standard. Hur som helst, frukosten står färdig i kylen, kläderna framlagda, lyckopuss av frun och väckarklockan satt på 03.45. Jag har övertalat svärfar till att köra mig till starten. Det gick ganska lätt, jag vet inte vem av oss som är mest tokig. Klockan börjar bli mycket, dags att sova. Zzzz
